AKEPiKe och AKEPampas, som har hand om det regionala utvecklingsuppdraget i Tammerfors och Vasa, inledde redan i våras en diskussion med Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland om gemensamma fortbildningsdagar under hösten. Resultatet var två fortbildningsdagar, en om strategisk kommunikation och en om mångfald på biblioteken. Det här blogginlägget tar upp tankar från fortbildningsdagen om biblioteken och kulturell mångfald som ordnades den 3 december 2021. Textade inspelningar av föredragen kan ses på Bibliotekskanalen, de finska här och det svenska här. Efteråt diskuterade vi våra tankar om dagens teman, föredrag och diskussioner via Zoom och funderade på hur vi kan gå vidare.
Resan mot ett bibliotek för alla börjar med att definiera vad vi talar om. Mångfaldsexperten Sara Salmani inledde dagen med att påminna om att begreppen inom mångfald, inkludering och jämlikhet förändras. Begreppen hjälper oss att känna igen och sätta namn på både gamla och nya fenomen i en dialog mellan olika verkligheter. Via diskussion eftersträvar vi slutligen en situation där termer, kategorier och förkortningar en dag inte längre behövs och vi kan fokusera på mötet mellan människor.
Olika strukturer och avslöjandet av dem har att göra med förändring. En del fördomar är oundvikligen omedvetna och när de kommer åt att påverka beslutsfattandet kan de förstärka strukturer som inte är jämlika. När vi talar om diskriminerande strukturer i en organisation betyder det inte att arbetsplatsen i grunden är diskriminerande. Om diskriminerande strukturer uppstår bör vi se över våra egna rutiner och inte komma med bortförklaringar om att förändringar i världen återspeglas i arbetslivet.
Att delta i diskussionen om ett mer inkluderande eller engagerande bibliotek är framför allt en början – inte på en sprinterdistans utan på ett maratonlopp. Frågan om hur vi kan fatta bättre och mer jämlika beslut förutsätter inte bara nyfikenhet och vilja att lära oss, utan också förmåga att observera och problematisera etablerade arbetsmetoder.
Vad den inhemska litteraturens kanon förmedlar
Forskaren och fackboksförfattaren Olli Löytty diskuterade bibliotekskundernas och den finländska läsekretsens mångfald via litteraturens kanon. I fråga om litteratur kan det snabbt tänkt vara naturligt att se kanon som en del av bibliotekets samling och som en metod att analysera den.
Vad är kanon egentligen? Samtidigt som vi anser att litteraturen ingår i en kanon, det vill säga ett antal verk som är betydelsefulla i ett visst sammanhang, utesluts också en del litteratur i den allmänna litteraturdiskussionen, såväl i medierna som till exempel på biblioteken.
Vi utvidgar funderingen: Vilka slags kanoner bildas inom bibliotekens personal eller kundkrets? Vad erbjuder de litterära innehållen när vi läser dem med nya ögon?
Om vi vill främja kulturell mångfald och dess närvaro på biblioteken måste vi också se mångfalden i den inhemska litteraturen. Berättelsen om ett kulturellt enhetligt och enspråkigt Finland behövdes i synnerhet under den tid då det kändes nödvändigt att skilja oss från andra nationer. Hur motsvarar ditt bibliotek dagens värld – när det gäller litteratur, personal eller varför inte kunder?
Mångfald och kulturell medvetenhet ingår i arbetshälsan
Expert Päivi Rauramo från Arbetarskyddscentralen behandlade dagens teman ur lagstiftningens och arbetarskyddets perspektiv. Inlägget sporrade oss också att reflektera över hur mångfalden hanteras på den egna arbetsplatsen. Betraktar vi hellre mångfalden med tanke på det som förenar människor eller det som skiljer oss åt?
När det gäller mångfald och jämlikhet är lagstiftningen förpliktande för arbetsgivaren. Utanpå det utformas en organisationskultur där temana framträder på olika sätt i varje organisation. Hur tar sig mångfalden uttryck på ditt bibliotek?
Vem hjälper biblioteket vidare?
Biblioteksdirektör emerita Tuula Haavisto väckte också smärtsamma tankar när hon lyfte fram framgångar och smärtpunkter kring dessa teman på biblioteken. När biblioteken arbetar för att hjälpa människor framåt, kan en del av de nya kundgrupperna också innebära nya möjligheter som biblioteket inte har utnyttjat tidigare. Hur förverkligas denna strävan i mötet med personer som kommer till de finländska biblioteken från främmande kultur- och språkmiljöer?
De nya kundgrupperna är inte enbart bibliotekens angelägenhet, men också biblioteken bör då och då stanna upp för att se över hur våra arbetsformer fungerar då mångfalden bland befolkningen ökar. För det som eventuellt behöver förbättras har biblioteken ändå en bekant och naturlig praxis, nämligen samarbete och nätverk – det finns alltså ingen orsak att försöka uppfinna hjulet på nytt!
God praxis – gör som Korsnäs eller Vasa!
På eftermiddagen fick vi ta del av lyckade erfarenheter. God praxis ger möjlighet till samarbete och påminner om bibliotekens betydelse i samhället.
Eeva Keski-Saari berättade hur Vasa stadsbibliotek bemöter den kulturella mångfalden genom att inrikta både biblioteksbesök, samlingstjänster och olika slags projekt i synnerhet till mångspråkiga kundgrupper. Hon ser det som en utmaning att föra vidare den goda praxis som har tagits fram inom olika projekt även efter projekttiden. Popup-verksamheten har varit särskilt framgångsrik. Carola Bäckström berättade att Korsnäs bibliotek deltar i många samarbeten och projekt, erbjuder praktikplatser och ordnar sagostunder och andra evenemang på främmande språk. Till bibliotekets traditionella verksamhet hör också att köpa in material på främmande språk, samarbeta med Flerspråkiga biblioteket och erbjuda tjänster som Celia och Press Reader.
Sammanfattning och lösningar
Efter dagens inlägg samlades vi ännu för eftersnack på Zoom för att diskutera de insikter som diskussionerna och föredragen väckte, bibliotekssektorns styrkor och utvecklingsobjekt samt metoder för lyckade möten på olika slags bibliotek.
Många biblioteksanställda var överens om att ökad mångfald på biblioteket inte bara handlar om att välkomna nya användargrupper, utan också om en större mångfald inom personalen och om att låta olika röster höras på arbetsplatsen. Helheten är stor och sammanhänger med bibliotekens nya uppgifter, såsom att främja dialog och multilitteracitet. Bibliotekssektorns styrkor är i synnerhet mångsidig kompetens och intresse för ett mer inkluderande bibliotek, medan vi bör bli bättre på att utnyttja olika samarbetspartner och våga genomföra försök utan en klar uppfattning om slutresultatet. Deltagarna ansåg att ett lyckat försök övergår i god praxis när man lyckas införa det i det dagliga arbetet när projektet avslutas. Metoderna för detta är samarbete och att gå vidare tillsammans. Låt oss fortsätta tillsammans!
Text och bilder: Juliaana Grahn, AKEPiKe, översättning: AKEpampas
Matka kohti kaikkien kirjastoa alkaa siitä, että määritellään mistä puhutaan. Moninaisuuden asiantuntija Sara Salmani muistutti päivän alkuun, että monimuotoisuuden, inklusiivisuuden ja yhdenvertaisuuden käsitteistö muuttuu. Käsitteet auttavat tunnistamaan ja nimeämään niin vanhoja kuin uusiakin ilmiöitä osana eri todellisuuksien välistä vuoropuhelua. Keskusteluilla taas tavoitellaan lopulta sellaista tilannetta, että eri termeistä, luokista ja lyhenteistä voidaan jonakin päivänä luopua ja edetä ihmisten väliseen kohtaamiseen.
Erilaiset rakenteet ja niiden paljastuminen liittyvät muutokseen. Osa ennakkoluuloista on väistämättä tiedostamattomia ja vaikuttaessaan päätöksentekoon ne voivat vahvistaa muita kuin yhdenvertaisia rakenteita. Puhuttaessa syrjivistä rakenteista organisaatioissa ei ole mielekästä ajatella, että työyhteisö olisi lähtökohtaisesti syrjivä. Syrjivän rakenteen muotoutumista ei tulisi käytäntöjä muuttamatta selitellä esimerkiksi työelämään heijastuvina muutoksina maailmassa.
Osallistuminen keskusteluun inklusiivisemmasta tai osallistuvammasta kirjastosta on ennen kaikkea alku – ja pikajuoksun sijaan maratonille. Kysymys siitä, kuinka tehdä yhdenvertaisuuden kannalta parempia päätöksiä tarvitsee uteliaisuuden ja oppimishalun ohella myös kykyä havainnoida ja problematisoida ääneen vakiintuneita tapoja toimia.
Kotimaisen kirjallisuuden kaanonin kertoma tarina
Tutkija ja tietokirjailija Olli Löytty tarkasteli puheenvuorossaan kirjastojen asiakkaiden ja suomalaisen lukijakunnan monimuotoisuutta kirjallisuuden kaanonin kautta. Kirjallisuuden yhteydessä kaanonia on pikaisesti ajateltuna luontevaa pitää osana kirjastojen kokoelmaa ja keinona jäsentää sitä.
Mikä oikeastaan on kaanon? Samalla kun kirjallisuutta luetaan osaksi jotakin kaanonia eli tietyssä yhteydessä merkittävinä pidetyiksi teoksiksi, tullaan myös sulkeneeksi kirjallisuutta ulos kirjallisuuspuheessa laajemmin niin mediassa kuin esimerkiksi kirjastoissakin.
Laajennetaan ajattelua: Millaisia kaanoneita kirjastojen työyhteisöissä tai asiakaskunnissa muodostuu? Mitä kirjalliset sisällöt tarjoavat uusin silmin luettuina?
Halu edistää kulttuurista monimuotoisuutta ja sen ilmenemistä kirjastoissa tarvitsee tuekseen myös kotimaisen kirjallisuuden moniäänisyyden näkemistä. Yksikulttuurisen ja -kielisen Suomen tarinaa tarvittiin erityisesti aikana, jolloin koettiin tarpeelliseksi erottautua muista kansoista. Kuinka kirjastosi vastaa sitä, miltä maailma näyttää nyt – kirjallisuuden, työyhteisön tai vaikkapa asiakkaiden osalta?
Monimuotoisuus ja kulttuurisensitiivisyys osana työhyvinvointia
Työturvallisuuskeskuksen asiantuntija Päivi Rauramo tarjosi lainsäädännöllisen ja työsuojelullisen näkökulman aiheisiin. Tämän ohessa puheenvuoro kannusti pohtimaan, kuinka monimuotoisuus ilmenee oman työyhteisön sisällä. Nähdäänkö monimuotoisuutta helpommin ihmisiä yhdistävien vai erottelevien tekijöiden kautta?
Monimuotoisuuden ja yhdenvertaisuuden teemoissa lainsäädäntö on työnantajaa velvoittava. Tämän tason päälle muotoutuu organisaatiokulttuuri, joka ilmentää teemoja jokaiselle organisaatiolle yksilöllisellä tavalla. Millaisena monimuotoisuus näyttäytyy sinun kirjastossasi?
Kuka auttaa kirjastoa eteenpäin?
Teemoihin liittyvistä onnistumisista ja kipupisteistä kirjastoissa herätteli paikoin kipeämpiäkin ajatuksia kirjastopalvelujohtaja emerita Tuula Haavisto. Kun kirjastot toiminnallaan pyrkivät auttamaan ihmisiä eteenpäin, voi osasta uusia asiakasryhmiä löytyä myös vähemmän hyödynnettyjä mahdollisuuksia kirjastoille. Kuinka tämä pyrkimys toteutuu vieraista kulttuuri- ja kieliympäristöistä suomalaisten kirjastojen vaikutuspiiriin siirtyvien kohdalla?
Uudet asiakasryhmät eivät ole pelkästään kirjastojen asia, mutta myös kirjastoissa olisi hyvä pysähtyä ajoittain tarkastelemaan toimintatapojen mielekkyyttä väestön moninaistumisen kannalta. Mahdollisiin parannuskohteisiin on kuitenkin olemassa kirjastoille tutuksi ja luontevaksi käytännöksi muotoutunut toiminta, nimittäin yhteistyö ja verkostoituminen – mitään uudelleen keksittävää pyörää ei siis välttämättä edes ole!
Hyvät käytännöt – ole kuin Korsnäs tai Vaasa!
Iltapäivällä kuulimme myös onnistujien omia puheenvuoroja. Hyvät käytännöt tarjoavat mahdollisuuden yhteistyöhön ja palauttavat mieleen kirjastojen merkitystä yhteiskunnallisena palveluna.
Eeva Keski-Saari kuvasi, kuinka Vaasan kaupunginkirjastossa monikulttuurisuutta kohdataan suuntaamalla sekä kirjastokäyntejä ja kokoelmapalveluja että erilaisia projekteja erityisesti monikielisille asiakasryhmille. Hän nimeää haasteena hankkeissa tuotettujen hyvien käytäntöjen jatkamisen hankkeiden päätyttyä. Pop up -toiminnan on koettu olevan erityisen menestyksekästä.Carola Bäckström kertoi, kuinka Korsnäsin kirjastossa tehdään paljon yhteistyötä ja projekteja, tarjotaan harjoittelupaikkoja sekä järjestetään vieraskielisiä satutuokioita ja muita tapahtumia. Kirjaston perinteiseen toimintaan kuuluvat myös aineistonhankinta vierailla kielillä, yhteistyö Monikielisen kirjaston kanssa sekä palvelut kuten Celia ja Press Reader.
Lopuksi ratkaisuja jatkoilta
Päivän puheenvuorojen päätteeksi kokoonnuttiin vielä Zoom-jatkoille pohtimaan keskusteluista ja esityksistä nousseita oivalluksia, kirjastoalan vahvuuksia ja kehittämiskohteita sekä keinoja onnistuneisiin kohtaamisiin erilaisissa kirjastoissa.
Jatkoilla moni kirjastolainen jakoi ajatuksen siitä, että kirjastojen moninaistuminen on paitsi uusien käyttäjäryhmien huomioimista, myös henkilökunnan monimuotoisuutta ja erilaisten äänten kuulumista työyhteisössä. Kokonaisuus on suuri ja liittyy kirjastojen uusiin tehtäviin kuten vuoropuhelun ja monilukutaitojen edistämiseen. Kirjastoalan vahvuuksina nähdään erityisesti monipuolinen osaaminen ja kiinnostus osallistuvampaa kirjastoa kohtaan, kehittämiskohteina taas yhteistyötahojen hyödyntäminen ja uskallus toteuttaa kokeiluja ilman selkeää käsitystä niiden lopputuloksista. Onnistuminen muuttuu osallistujien ajatusten mukaan hyväksi käytännöksi, kun sitä on onnistuttu siirtämään osaksi arkityöskentelyä hanketyön päätyttyä. Keinona tähän nähdään yhteistyö ja asioiden jatkaminen yhdessä. Jatketaan siis yhdessä!
Teksti & kuvat: Juliaana Grahn, AKEPiKe, ruotsinkielinen käännös: AKEpampas
För många av oss som använder sociala medier på jobbet och fritiden blev kvällen den 4 oktober ett eko från det förgångna – ett ögonblick då Facebook, Instagram och Whatsapp var ur funktion. Dataavbrottet visade handgripligen hur information numera förmedlas. Plötsliga ändringar i den omgivande miljön – till exempel i de tillgängliga kommunikationskanalerna – kräver systematisk och målinriktad kommunikation med kopplingar både till verksamhetens innebörd och till de personer som berörs av verksamheten. Som på beställning kom avbrottet också att konkretisera det vi hade diskuterat på fortbildningsdagen om hur kommunikationens innehåll, aktörer och roller i olika sammanhang har förändrats.
AKEPiKe och AKEPampas, som har hand om det regionala utvecklingsuppdraget i Tammerfors och Vasa, inledde redan i våras en diskussion med Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland om gemensamma fortbildningsdagar under hösten. Resultatet var två fortbildningsdagar, en om strategisk kommunikation och en om mångfald på biblioteken. I det här blogginlägget behandlas de tankar som väcktes av expertföredragen under den första fortbildningsdagen om strategisk kommunikation på biblioteket den 5 oktober 2021. Textade inspelningar av föredragen kan ses på Bibliotekskanalen, de finska här och det svenska här. Deltagarna fick också behandla temana på konkret nivå i en verkstad med Päivi Jokitalo.
Hur kan strategisk kommunikation bidra till ett framgångsrikt bibliotek även i framtiden?
För att förstå bibliotekets strategiska kommunikation och roll i samhället är det viktigt att inse bibliotekets anknytning till det omgivande samhället och de förändringar som sker i världen. Taru Tujunen från kommunikationsbyrån Ellun kanat beskrev den här kopplingen som rytmstörningar orsakade av många samtidiga förändringar där organisationen inte lyckas förnya sig i samma takt som omgivningen. Världen har först ställts inför ett teknologiskt genombrott inom informationsförmedlingen och sedan inför ekologiska utmaningar. Det trösterika i den här liknelsen med rytmstörningar är att en verksamhet som ibland ger ett oavsiktligt slutresultat i själva verket inte handlar om goda eller dåliga val utan om svårigheter att förändra ingrodda vanor när förändringar inträffar.
Presentationsbild om rytmstörningar, förändringar och megatrender på 2010- och 2020-talet.
Politikens roll som en demokratisk samhällsinstitution, bredare än partipolitiken, har förändrats. Den här förändringen för också biblioteken i händelsernas fokus, för där politiken tidigare har kunnat ge biblioteken en stabil verksamhetsmiljö, söker politiken nu själv sin riktning och den offentliga debatten verkar bli allt mer polariserad och kortsiktig. Eftersom inget tyder på lika stabila tider som tidigare, är det viktigt att också biblioteken bemöter den här förändringen på systemisk nivå och accepterar att det ställs nya förväntningar på tjänsterna även i framtiden och att delaktighet i samhället kommer att kopplas ihop med biblioteket i debatten. När delaktigheten i samhället omformas behövs alltså biblioteket som en trygg plats för bildning och tidsfördriv, en plats där man kan diskutera förändringarna och genomföra förändringar på ett tryggt sätt. De här förändringarna kräver tankesprång inte bara av personalen utan även av kunderna, vilket i sin tur ger biblioteken möjligheter att förtydliga bibliotekens betydelse som en del av befolkningens sociala verklighet och att via påverkansarbete gentemot beslutsfattarna även uppnå bättre ekonomiska resurser. Man kan få idéer om dessa olika betydelser i publikationen Kirjastovuosi 2020.
Kommunikationen realiserar de här möjligheterna. Den har inte ett värde i sig utan har en strategisk uppgift att visa att biblioteket kan sätta ord på sin betydelse och sin existens. Istället för att beskriva innehållet i långa dokument handlar det om att kasta sig in i betydelsefulla debatter och föra dialog i samhället – och dialogen är inte längre till för enbart organisationer och kommunikationsproffs, utan vem som helst kan delta, när som helst. Om tanken på biblioteket som utlåningsstation anses vara i otakt med det som förväntas av biblioteken, kanske vi kan komma i takt igen om vi inte längre talar om bibliotekslokaler utan om biblioteket som en samhällslokal? Här kan vi får hjälp till exempel av Regionförvaltningsverkets befolkningsenkät.
Strategisk kommunikation, kundorientering och förståelse för kundens upplevelse
Strategisk kommunikation kan alltså ses som en pacemaker vid en tillfällig rytmstörning, men hur länge behövs en pacemaker? Enligt kommunikationschef Johanna Koskela vid Regionförvaltningsverket i Södra Finland bör kommunikation ses som en strategisk färdighet och inte som en stödprocess för biblioteket, eftersom var och en kan påverka och eftersom bibliotekets kommunikation i sin helhet beskriver bibliotekets mål och metoder för att nå målen. Inom den offentliga förvaltningen regleras kommunikationen också av lagstiftningen. Det är neutralt och tryggt, men kan också ses som en möjlighet – hur kan du ha nytta av till exempel bibliotekslagen när du planerar din kommunikation? Kommunikationens strategiska dimension karaktäriseras av möjligheten att välja ett nutids- eller framtidsperspektiv: ska bibliotekstjänsterna främst informera nuvarande kunder eller kan vi rikta kommunikationen mer allmänt till hela befolkningen? Kommunikationen är i sista hand ord, som både kunderna och medarbetarna förväntar sig ska övergå i handling: hur mångformig är kommunikationen och återspeglar bibliotekets inre diversitet mångfalden i det omgivande samhället – och vad ska man göra om det finns en konflikt mellan kommunikationen och värderingarna? Vi behöver ännu inte ha något svar på dessa viktiga frågor, men det blir allt viktigare att diskutera dem. Vi återvänder till det här temat också den 3 december 2021 på vår andra gemensamma fortbildningsdag om biblioteken och den kulturella mångfalden.
Presentationsbild om kommunikation och kommunikatörens många roller
Hur är det då med sambandet mellan kommunikation och anseende, såväl på små som på stora bibliotek, såväl i nätverk som på egen hand? Under dagen påmindes vi om att en lyckad och slagkraftig kommunikation består av flera delar, såsom akutinformation, varumärke, image, interaktion och information om tjänsterna. De här bör byggas upp och upprätthållas kontinuerligt, så att man vid plötsliga förändringar kan fokusera på det kunderna behöver mest just då. Kommunikation är långsiktigt arbete som engagerar och hjälper oss att förtydliga målen med verksamheten. Också ledningens egen kommunikation är ett aktivt exempel för andra – i fråga om både metoder, tillräckliga resurser och koppling till det praktiska arbetet och kundkännedomen. Ett bra budskap går inte fram med en gång och det bör framföras i olika former för specifika målgrupper. Med information vid rätt tidpunkt kan också biblioteken vara tankeledare – öppna och leda diskussionen om biblioteken och reglera dess nyanser.
Självförtroende eller sak först?
Dagen avslutades av Heidi Finnilä från Svenska Yle som talade om förhållningssätt och samarbete med journalister, gav praktiska tips och gav en snabb introduktion om Opinionsnämnden för massmedier. Rundradion och biblioteken har en gemensam kontaktyta i arbetet med kunskap och information. Det är alltid roligt att se att det här sambandet lyfts fram, men hur lätt kopplar vi sambandet till platsen och tjänsten och inte till de kompetenta medarbetarna? De biblioteksanställda har börjat frigöra sig allt tydligare från stereotyperna i branschen, men dessa kan också gälla dem som jobbar med journalism. Varifrån kommer tanken om att man ska bli rädd när massmedierna tar kontakt?
Presentationsbild, en intervju är en samarbetssituation
Varje gång en journalist tar kontakt får man möjlighet att göra sig hörd och å andra sidan att sammanfatta sitt eget budskap för utomstående. Om någon ännu efter det här inlägget är nervös för att tala med journalister, vad beror det på? Vissa av oss tenderar att fundera mer på våra kommunikationsfärdigheter. Kanske det ändå skulle vara viktigare att göra klart för oss om vi har något att säga om det som vi tycker är viktigt?
Avslutningsvis
Kommunikation är något flertydigt och föränderligt, precis som så mycket annat nuförtiden. Det är viktigt att vi inte bara talar om förändring och förmåga att förnya sig, utan också om huruvida våra tidigare sätt att reagera ibland ger oss otillräckliga lösningar. Och ännu viktigare är det att reflektera över vad den här insikten innebär – vågar vi verkligen förändra vårt arbete och pröva på något nytt? Vågar jag inleda en diskussion om hur biblioteket förmedlar att det är en inkluderande och trygg plats både fysiskt, kognitivt och socialt?
Vad fick arrangörerna ut av fortbildningsdagen? Möjligheter att samla experter och yrkesfolk för att diskutera fenomen som berör oss alla. Praktiska tips och nya idéer. Fler tips för arrangörernas eget samarbete inför kommande gemensamt program. Vi hörs!
Text och bilder: Juliaana Grahn, AKEPiKe, röversättning: AKEPampas
