Biblioteksarbete för barn och unga
Bandinspelningens längd: 23 min
Anteckningar i transkriberingen
Annika: Talare
Jessica: Talare
or- ordet blir avbrutet
(ord) en osäker samtalsperiod eller en talare vars identifiering är
osäker
(-) ett ord som inte kunde urskiljas
(–) flera ord som inte kunde urskiljas
[10 s paus] en paus i tal på minst 10 sekunder
, . ? : skiljetecken enligt skrivregler eller en paus i tal på under
10 sekunder
[Musik 00:00:00 – 00:00:11]
Voice-over: Välkommen till AKEPampas (-)[00:14] – podden. Idag pratar vi om barn- och ungdomsbiblioteksarbete.
Jessica: Hej, jag heter Jessica Peltoniemi och jag jobbar som bibliotekspedagog på Vasa stadsbibliotek.
Annika: Och hej, jag är då Annika Söderlund. Jobbar också vikarierar 60 procent av min arbetstid då också som bibliotekspedagog på Vasa stadsbibliotek. Och annars är jag då biblioteksfunktionär både då på sidobibliotek i Sundom också och i bokbussen
Jessica: Och i mitt jobb så ingår ju förstås, eller i första hand, samarbete med skolor. Det är det som är det centrala och mitt ansvarsområde är då egentligen från årskurs tre till nio och andra stadiet att det är främst dem som jag jobbar tillsammans med. Och för de här klasserna har jag mycket bokprat bland annat och de planeras då ofta enligt klassens önskemål, enligt vad de har för tema, om de har någon speciell genre som de jobbar med eller något sånt. Sedan ingår också handledning i informationssökning och biblioteksanvändning och så tar jag emot grupper i biblioteket. Guidar runt, visar vad som finns kvar, berättar om biblioteket. Men också sen är jag med och ordnar olika slags evenemang i biblioteket. Av olika slag och då speciellt för just där barn och unga.
Annika: Egentligen har jag ju ganska samma arbetsuppgifter då som Jessica, men jag har då min åldersgrupp då är då ettor och tvåor i skolorna och sedan också förskolorna och dagisar och sagostunder. Det kör jag väl men då när man är en pedagog och sen då när man är funktionärer och jobbar så är det ju vanlig kundservice som är de där. Men med barnen då har jag sagostunder här på huvudbiblioteken, där kommer ju oftast då nästan noll till fyraåringar för man kan nästan se andra på dagis men visst kommer det ju dagisgrupper också till bibblan och lyssnar på sagostunder ibland och sånt där. Och med förskolan så har vi också att sådana där förskolepaket som vi kör med förskolorna.
Antingen kommer förskolan till biblioteket eller så far man ju ut till dagisarna och drar det där förskolepaketet åt dem. Och med ettorna drar jag också ett sådant här paket, då brukar jag vara i klassen eller om ettorna då kommer och sedan är det ju också bokprat, precis, som gäller. Sedan också till mina arbetsuppgifter så hör med en annan biblioteksfunktionär som heter Cecilia så då sköter vi om anskaffningen till hela huset i Vasa stadsbibliotek. Och har barn och ungdomslitteratur.
Både facklitteratur och då skönlitteratur. Också för unga vuxna hör också till oss. Så det är ganska intressant. Och sedan, då jag är funktionär så är jag också, jobbar jag i bokbussen och bokbussen har vi ju – Den far ju också det då skolor och daghem. Vi har ungefär 30 daghem som bussen far och ungefär tio skolor. Svenska skolor så far vi till tre stycken tror jag det är nu för tillfället. Så bokbussen har också egentligen ganska mycket samarbete då med dagisar och skolor. Så sedan funderar vi har över vad som är – Är väl lite teman om – Med, med Vasa eller vad som är intressant just inom litteratur. Var det det?
Jessica: Eller ska vi berätta lite om biblioteksstigen först?
Annika: Det kan vi göra! Biblioteksstigen har vi ju.
Jessica: Att biblioteksstigen är ju ändå ganska centralt i vårt arbete. Att det är då en bibliotekstig som hör till skolornas kulturläroplan här i Vasa. Så att alla de här grejerna finns då inskrivna i läroplanen. Och det är då på förhand bestämt att alla som går på just den här årskursen ska få de här grejerna varje läsår. Och till det här ingår då också den här bibliotekshandledningen som Annika berättade om då för årskurs ett, där det första –
Annika: Vi tvingar ju ingen förstås, om inte de vill så kommer de inte men vi erbjuder dem.
Jessica: Precis, absolut. Sen på årskurs tre så ska de i alla fall på ett bokprat. Och på årskurs fem har vi undervisning i informationssökning, årskurs sex är det igen bokprat eller massbokprat, kan det också vara, där då bokpratas för flera klasser samtidigt endera då ett sådant här stort för hela det här Österbottensområdet eller så kan de också var bara för skolans alla sexor.
Annika: Och det här går ju oftast då på teams det här massbokpratena. Så på det viset går det att få ut det till nästan egentligen, hur mycket skolor med som helst.
Jessica: Jo, precis. Sen på högstadiet, så på sjuan, så då så har vi ett sådant här amazing library race som de då kommer till huvudbiblioteket där de bekanta sig med byggnaden, vad som finns här, vad är det här riktigt är för ställe. Och sedan ännu för åttorna så är det då bokprat. Och, i alla fall, det här gör vi då varje år, men förutom det här så blir det ju också en massa olika bokprat för också alla övriga klasser i vanliga fall.
Annika: Ja, det är ju bra när det kommer in och de vet vem vi är så tar ju nog andra klasser kontakt om man har. Och framför allt om de läser något – Om skolor har något sådant här läsprojekt. Oftast är det ju såhär på våren kan någon skola har något läsprojekt så då vill de ju nog gärna ha det alla årskurser och att vi erbjuder ju det i mån av möjlighet så får ju allihop.
Jessica: Så är det ju.
Annika: Ja, det provar vi nog att ordna åt dem. Vad ska vi ta och berätta om sedan då? Ska vi ta de här om litteratur?
Jessica: Ja, för litteraturen är ju ändå i centrum i vårt jobb. Det är ju ändå det som utgör en stor del av vårt arbete. Och aktuella teman har vi kanske funderat lite kring vad som riktigt skulle vara aktuellt just nu, det finns ju alltid en hel del med teman inom både barn- och ungdomslitteraturen, massa saker som tas upp i de här nya böckerna och så vidare. Någonting som blir kanske mer och mer aktuellt och det kommer mer och mer är ju förstås sociala medier, olika risker med sociala medier, internet. Och någonting som har synts är just sådana där olika spelvärldar. Och just att man kanske lite blir indragen i en spelvärld, fastnar i någon slags spelvärld och på någonting, att någonting, någonting är fel i den här spelvärlden som man då – De måste rättas till i den här boken. Att det ska fixas.
Annika: Ja, det kanske nog idag är det som är som ganska mycket aktuellt i mycket – Kanske författarna har också lättare till (-) [08:01] eftersom att vi lever i den där världen, att de hittar då, kanske de har den där fantasin då bättre eftersom att det är ett ganska aktuellt ämne. Att de har lättare till att skriva om det då.
Jessica: Ja, speciellt hos barn finns det ett stort intresse för olika slags spel och alla sådana där olika. Olika slags –
[Musik 08:23 – 08:56]
Annika: Och sen, ja, i – Vi har alltså bilderböckerna egentligen och då vet jag inte om det kommer – Men de här senaste åren tycker jag faktiskt det har varit ganska mycket just olikheter. Att den där huvudpersonen då antingen har någon sjukdom, sitter till exempel i rullstol. Eller ja, att den är lite olik någon. Det kommer mera fram de här olikheterna. Men den personen i bilderböckerna är ju då ändå en helt en vanlig människa och gör inte någon stor grej av det där att den är så på det viset kanske det här som är annorlunda. I några dagisar och skolor, att de får vara med och känner att de är en av oss. Och det tycker jag är helt okej att de faktiskt tar fram sådana här. Att de får vara med och känner att de är helt – Att de är med, det tycker jag är bra.
Jessica: Jo precis och samma där olika slags familjer, olika familjekonstellationer. Att det behöver inte vara en traditionell familj alla gånger utan det kan vara olika konstellationer, man kan ha olika slags sammansättningar.
Annika: Ja, det kommer fram mera.
Jessica: Ja. Och samma i psykisk ohälsa, kommer mer och mer speciellt kanske just i sådana för unga vuxna så kommer det här att hitta sin egen identitet och kanske jobbade då med sin hälsa, sitt välmående.
Annika: Ja, jo, det kommer. Ja.
Jessica: Och något som vi också sett är nog det här med krig och flyktingar och invandrare. Som nog speciellt kommer en hel del sånt också.
Annika: Ja, om man så jämför – Om vi går bara fem år tillbaka, tio år tillbaka så inte kom det just några böcker om det men nu har det nog kommit ut mycket mera just om krig bara för att världen är mera orolig i dag.
Jessica: Och det är ju förstås – Eller det här var ju en hel den sådana här tunga teman nu som vi har tagit upp men det som är bra med just barn- och ungdomslitteraturen är ju att oftast så varvas de ju med lite lättare teman. Det kommer den här vardagen och det kommer skolgång, vänskapen, familjen och kanske lite kärlek. Men att det blir sådana olika inslag och kanske fantasy som man då också tar in för att då få någon annat grepp i det här. Att det inte blir för tungt och för mörkt.
Annika: Ja, så är det. Sen är det ju, ja. Det finns ju då också – Det är ju inte bara den där boken det finns. Det finns ju e-böcker och ljudböcker och – Men egentligen så, inte vet vi ju hur mycket det används av dem där, men nog använder de ju. Och det är ju bra för just sådana här svaga elever, svaga barn som inte kanske har den där koncentrationen till att sitta och läsa. Utan det finns att lyssna till exempel då. Så nog tror jag att de används ju.
Jessica: Ja, det är ju jättebra att det finns olika alternativ. Att de har de här möjligheterna och just att det finns ju både då gratistjänster och betaltjänster. Så det finns ju någonting för alla att ta till.
Annika: Ja, så vi tror ju nog att de används men i hur stor utsträckning, det har vi nog kanske inte riktigt. Men vi pratar om dem i skolorna att det finns så nog tror jag det används. Jag tror också skolorna använder dem som hjälpmedel åt sådana här svaga elever tror jag.
Jessica: Och äventyr, spänning, mysterier, skräck och spöken. Det går ju alltid hem.
Annika: Det går alltid hem. Och det har alltid – Alltid nästan funnits och det är alltid det som – De hade nästan något bokpratas om, det är något sådant här mysterum eller spänning eller något spöke, man får nästan bara ta en mening och det fastnar. Så är det. Så det är inte svårt. Sådana böcker är inte något svårt att mangla ut åt dem. Man får dem ganska bra.
Jessica: Jo, en vanlig fråga är ju att “vilken är din mest skrämmande bok som du har med idag?”
Annika: Ja, så är det nästan. Och på svenska så kommer det ju faktiskt ut bra med böcker som just sådana här börja-läsa böcker. Egentligen mycket mer än på finska. Och just att det går – Nu har det också kommit nya sådan här lättlästa fantasy, som inte heller han riktigt kommit. Det har kommit nu också flera stycken och sådana här. Alltså det, jag tycker det är bra utbud egentligen för att börja läsa böcker.
Jessica: Ja, det är ju inte bara börja-läsa böcker för riktigt nybörjarläsare utan då också för sådana äldre som lär sig ett nytt språk.
Annika: Det finns ju också. Det har ju kommit, ja.
Jessica: För ungdomar och unga vuxna. Speciellt på svenska så kommer det hela tiden en hel del med böcker på ett lätt språk som är lätt att ta till sig men som ändå har den där spännande berättelserna. Det finns det här suget och det finns liksom någonting intressant där.
Annika: Och likadant att det är inte som förr hade en lättläst bok så då hade varit det där ämnet har varit kanske lite för barnsligt för en sjundeklassist, åttondeklassist som är svag att läsa men nu finns det att det där innehållet är liksom just år en 15-åring då. Plus minus 15–åring men ändå med ett lättläst språk. Så det kommer ut bra och det är bra att det gör det. Så då kanske man får det där intresset för unga att de faktiskt orkar läsa, de vill läsa. Jag tror också många unga högstadieelever att de vill läsa, men de orkar inte ta i en bok på 250, 300 sidor och det är tätt, tätt, tätt med text. Det är liksom motsträvigt men just det här lättlästa för dem så tror jag är riktigt bra. Och det kommer bara mera och mera.
Jessica: Just då att man plockar en tjock bok och så är man ju osäker att: “Är den här faktiskt bra?” “Kommer jag att tycka om den här boken?” “Vill jag sätta tid på den här boken?” Så det kanske enklare att få börja med nånting som är lite kortare och då kanske ändå man vet att det här det borde vara någonting som är spännande. Så det här kanske skulle då vara ändå någonting som rycker med i läsningen, ja.
Annika: Att det, men det är ju som att då finns det då de högstadieelever som slukar vad som helst
Jessica: Absolut, ja. Det finns faktiskt storläsare också, en hel del. Det är nog från den ena ytterligheten till den andra. Så det finns nog läsare på hela spektrumet.
Annika: Men då tror jag nog också att det där är lite hemifrån. Att det där inte bara är vår uppgift heller inte. Att ja, vi far då nog och bokpratar och vi ger boktips åt sådana här eleven, men om föräldrarna läser så tror jag också barnen får det hemifrån och då också läser. Då börjar barnen intressera sig för böcker och börjar läsa.
Jessica: Jo, det påverkar nog absolut. Att det är nog väldigt viktigt att ha någon läsande förebild som man då kan kanske diskutera med, få tipsa av eller då ändå bara se att någon annan faktiskt också läser.
Annika: Ja, att antingen ska det nog vara föräldrarna hemifrån eller någon kompis kanske kan också inspirera en annan elev, ett annat barn att läsa. Men inte alls som när jag läser på sagostunderna så inte har jag ju som skilt alltså jag kan ha en ny bok, jag kan ha en äldre bok jag kan ju ha som teman. Om det är höst så kan jag ju läsa och just om någon med höst eller regn eller något sånt här då. Nu på våren och nu då det blir det – Vi hade sagostund på vi på vändagen så hade jag ju böcker om vänskap, kompisar. Och nu har jag ju, sen då, nästa veckan, jag har inte något tema ännu åtminstone men sen har jag följande gång då är det påskveckan så då blir det väl nog kanske något om någon påskhare eller påskkyckling då vad jag hittar.
Jessica: Ja, det är ju jättebra att ta upp just aktuella händelser, aktuella teman och sådant som händer och att få in den här vardagen ändå och sånt som.
Annika: Men just också det har jag märkt att jag som sådan här dagis och, det här, vad heter de, dagmammorna som finns kommer och så att just att man tar fram just att lite mod. Att det finns att man är modig och någon sådan här. Och att man kan säga förlåt om man ska säga tack och sådana här vardagliga saker vill de, har jag märkt, att de vill att man ska ta upp. Också att det kommer från någon annan och inte bara av dem. Men har vi något annat att berätta då om barnlitteratur?
Jessica: Men det är förstås aldrig så enkelt att det finns en bok som passar för precis alla.
Så alltid när man då väljer böcker är det förstås viktigt att man kommer ihåg att man funderar på vem som är målgruppen, vem man läser för, vem man tipsar för, vad de har för intressen, vad de har för önskemål. Och då att man själv kommer ihåg då att ett boktips är ju alltid en subjektiv åsikt. Det är alltid min åsikt att den här boken är jättebra. Och det behöver ju då inte betyda att alla – Att mottagaren också är av samma åsikt. Men man kan ju ändå försök hitta den där gemensamma nämnaren och att försöka att koppla ens egna intressen med mottagarens.
Annika: Så där är det ju lite när man väljer böcker och så det är ju många böcker som är som jag, eller vi kan då tänka usch nej. Men vi kan ju inte liksom tänka att jag tycker ju inte om det här, jag måste ju tänka liksom också att det finns ju andra där ute som säkert också tycker om den där boken. Och det som gör att det kommer en sådan här “ja, yes, nu kommer den här nya som jag vill ha”. Men inte behöver någon annan tycka att den är bra. Det är lite samma när man väljer de där böckerna. Precis som likadant som då man står och pratar om de där böckerna.
Jessica: Ja, så är det.
Annika: Att det är lite tudelat där. Själv kanske en man har läst en bok man vet att det här går hem och det är en lågstadieelev, själv tycker man inte om den men ändå står man där och pratar om den och tycker att det är jättebra. (skrattar) för det blir lite sådär, ja tudelat. Att man måste ju inte tänkt på barnen och vara lite med i denna deras nivå.
Jessica: Jo, att försöka fundera vad de då faktiskt kan tycka om. Att va, inte bara gå enligt ens egna åsikter att det här, det var jättebra, det här vill jag som vuxen att nu de här barnen ska läsa. Utan då ändå ta dem som är på deras nivå, där de befinner sig. Och sådana teman som de då är intresserad av.
Annika: Så det där var nästan som vad vi har. Ännu en som också hör till våra uppgifter och arbetsuppgifter så är ju också att uppdatera vårt Instagramkonto: “Vasas stads barn och unga” så har ett eget Instagramkonto som heter då (-) “lulugram/VSA”. Och det kommer egentligen från vi har en maskot som är som en groda och som heter då Lulu och därifrån kommer då lulugram. Och det prövar vi då. Och det är inte bara vi pedagoger som provar att uppehålla dem utan allihopa från – Vi på barnavdelningen och så är det också då alla ute och kring våra bokbussarna och våra närbibliotek så som provar att uppehålla dem och sätta in aktuella saker och boktips och vad vi nu kommer på då.
Jessica: Ja, där finns alltid lite allt möjligt. Just om vi har något evenemang så kanske kommer in någon bilder där om vad som har hänt här på biblioteket eller då på någon av våra filialer
Annika: Ja, så det kan ni gå in och kolla på. Så vet ni vad som händer mera. Då får vi nog tacka för oss då.
Jessica: Ja, vi tackar för oss.
Annika: Ha det bra. Hejdå.
Jessica: Hej, hej.
Voice-over: Tack för att du lyssnade.
[Musik 21:47 – 22:13]