Specialuppdragen i Seinäjoki och Rovaniemi

Du kan lyssna avsnitt här https://open.spotify.com/show/6uA8MjJloMa8UzP42begbZ

Bandinspelningens längd: 28 min

Anteckningar i transkriberingen

Intervjuare: Välkommen till flytande podden, i dag har vi Lena Sågfors och Karoliina Harvala från Erte. Välkommen! Och den första frågan är: Vad är Erte?

Lena: Jag börjar kanske. Tack för att jag får vara med. Jag heter alltså Lena Sågfors och jobbar som koordinator på Seinäjokis Erte. Vårt långa namn är riskomfattande specialuppdrag gällande bibliotekstjänster som främjar barn och ungas läsande och läskunnighet. Det här är ju ett helt hopplöst namn som har tagit mig säkert fem år att lära mig att säga, så vi brukar använda oss av SJK Erte eller Seinäjokis Erte. Hoppas att biblioteksfolket vet vilka vi är.

Intervjuare: Varför grundades Erte?

Lena: Vi är det nyaste specialuppdraget som ministeriet har tillsatt. Alltså det är under visnings- och kulturministeriet som har gett det här specialuppdraget och vi har fått sju punkter om vad ministeriet vill att Seinäjokis Erte ska göra. Dom här finns på vår hemsida om någon vill fördjupa sig i dom. Jag kan säga så här kort att det handlar om att verka koordinerande, att samla expertnätverk och jobba med strukturer för att underlätta samarbeten för biblioteken. T.ex. mellan bibliotek och skolor eller bibliotek och småbarns pedagogik o.s.v. alltså såna stora helheter.

Vi ska föra bibliotekens talan i olika sammanhang och planera riksomfattande kampanjer. Vi ska sprida bra idéer om ett oder och helt enkelt jobba med utveckling av läsfrämjande verksamhet för barn och unga via dom allmänna biblioteken i Finland. Det är liksom både stort och smått i vårt uppdrag.

Intervjuare: Och Karolina, du arbetar i Rovaniemi Erte.

Karoliina: Ja, jag jobbar på Erte i Rovaniemi och vårt specialuppdrag, alltså erityistehtävä, är det samiska biblioteket och vi kallas Finlands samiska specialbibliotek.

Vårt uppdrag är att samla och sprida information om det samiska språket och samisk kultur, men också att främja tillgången till information samt kulturella fritidsintressen bland den samiska befolkningen i Finland. I princip att främja samiska bibliotekstjänster. Vi ligger i Rovaniemi och vi fungerar under Rovaniemis stadsbiblioteks lappland-avdelning.

Intervjuare: Vem kan ta kontakt med er?

Lena: Alla som vill. I Seinäjokis Erte så är ju bibliotekspersonal som jobbar med barn och unga liksom våra kunder och vår primärä målgrupp, men sen samarbetar vi ju med många andra också, men det är liksom för dom som vi jobbar.

Intervjuare: Vilka organisationer samarbetar Erte med?

Lena: Vill du ta först, Karoliina?

Karoliina: Ja, det här är lite komplext. Först fungerar vi lokalt, alltså att vi jobbar här i Rovaniemis stadsbibliotek och lapplands bibliotek. Men sen fungerar vi också regionalt, nämligen kommunbiblioteken i samernas hembygdsområde, alltså Sodankylä, Enare, Enontekis och Utsjoki kommuner. Det är viktiga samarbetspartner. Sen är det ju ett riksomfattande specialuppdrag och vi jobbar tillsammans med AKE och andra Erte. Vi har också andra bibliotek som t.ex. i Uleåborg och i Helsingfors i vårt nätverk och dessutom har vi också internationellt samarbete, eftersom det samiska området omfattar ju fyra stater, alltså i Sverige, Norge och också Ryssland finns det bibliotek som har motsvarande specialuppdrag, som vi också samarbetar med. Vi har t.ex. en gemensam samisk bibliografi.

Lena: Wow, jag känner igen det här när man jobbar riksomfattande så blir dom här samarbetena så otroligt viktiga och det beror lite på vad det är man gör i sitt arbete, så kommer man att samarbeta med olika organisationer. Men jag tänker att så här för mig på svenska, att jobba på Erte på svensk i Seinäjoki, då är t.ex. den här Åke-gruppen jätteviktig, alltså AKE bibliotekens svenska del. Regionförvaltningsverket är en viktig samarbetspartner och sen såna här finlandssvenska organisationer som också gör läsfrämjande verksamhet, t.ex. folkhälsan, läscentrum, svenska folkskolans vänner, sydkustens ordkonstskola, utbildningsstyrelsen, alltså många aktörer som jobbar läsfrämjande, men som inte är bibliotek. Det blir jätteviktigt för oss för att vi känner att vi behöver föra bibliotekens talan i dom här verksamheterna och liksom påminna om att dom allmänna biblioteken ska tas med i det läsfrämjande arbetet och det känns viktigt. Sen beror det på vad det är vi gör. Vi kan samarbeta med vem som helst nästan.

Intervjuare: Tack, vad planerar Erte för framtiden? Ska vi börja från Rovaniemi?

Karoliina: Nu måste jag skriva en strategi till utbildningsministeriet och t.ex. kurs för läsfrämjande arbete bland barn och ungdomar och speciellt i mindre samiska språk, alltså Enare och skoltsamiska. Dom är båda små språk som båda har cirka 300 talare och det utges inte väl i mycket litteratur på dessa språk och därför funderar vi på hur man främjar läsande om litteratur inte finns eller om barnet t.ex. har läst alla skoltsamiska böcker som finns. Målet är att utveckla en modell av bibliotekssamarbetet till samiska grundläggande utbildningen och småbarnspedagogiken.

Intervjuare: Och Seinäjoki?

Lena: Vi har ju samma krav förstås, att göra verksamhetsplan och så för ministeriet. Vi vill förstås fortsätta att hjälpa biblioteken på olika sätt. Det är liksom hela tiden vår drivkraft. Vi vill hjälpa och vi vill göra skillnad. Vi har vissa såna här etablerade och återkommande evenemang och verksamhet. T.ex. vår läsfest, lukulystit, tvåspråkig konferrens, som faktiskt nu 2025 kommer att vara live i Seinäjoki 13-14:e november, hoppas att alla kommer dit. Våra sommar läskampanjer är också såna här återkommande, att vi alltid producerar dom. Sen har vi lite snabbare återkommande fortbildningshelheter, Ertes distanstips, eller etävinkit och så har vi lite publikationsverksamhet som också är etablerat. Sen vill vi ju också kunna planera helt nya saker och vara snabba ifall det kommer ett önskemål från fältet, att det här skulle behövas. Vi liksom håller också vår verksamhet på det sättet så att det finns möjlighet till sånt. Men vi har arbete, det är klart att det gäller säkert alla, att hur mycket resurser vi har för vår verksamhet.

Karoliina: Och vi var ju bara en person till 2022 tror jag. Jag har börjat 2023.

Lena: Precis, och nu är ni två i Rovaniemi?

Karoliina: Nu är vi två.

Lena: Ja, precis.

Karoliina: En specialbibliotekare och sen jag, vad är kirjastovirkailija på svenska?

Lena: Bibliotekionär. Jo vi är ju tre i Seinäjoki. Vi har en utvecklingschef och sen är vi två koordinatiorer och det är klart att den största potten av våra resurser går ju till lönekostnader förstås. Sen får man se hur mycket som räcker till verksamhet och där kunde man ju önska att man hade mer för att kunna göra större skillnad.

Intervjuare: Vilken typ av evenmang och utbildningar anordnar Erte och Lena du sa någon.

Lena: Jag var inne på det att vi har våra etävinkit, distanstips, såna här webbinarier som är lite ledigare och snabbare. Vi brukar ordna kanske fyra stycken på svenska och nästan en gång i månaden på finska. Sen har vi våran lukulystit, läsfest, som är en större helhet och det är en konferrens som ordnas varannat år som webbinarium digitalt och varannat år live och i år 2025 så är det då dags för att träffas live och det ska bli jätteroligt.

Karoliina: Är bokkarusellen ert evenemang eller bibliotekskanalen?

Lena: Det är ett samarbete mellan Erte och AKE biblioteken och regionförvaltningsverket och bibliotekskanalen, så där jobbar vi tillsammans.

Karoliina: Precis som tarinasaalis på finska.

Lena: Ja, precis. Mycket sånt är vi ju gärna med i också där vi kan vara en del av en större helhet.

Karoliina: Vi ordnar evenemang om litteratur och kultur och också olika föreläsningar som har att göra med samer och vi ordnar också ofta evenemang på nätet eftersom vi fungerar i hela landet, eller streamar det. Dessutom håller vi naturligtvis t.ex. lässtund och bokprat. Sen har vi gjort en nätkurs om samisk kultur för finsk bibliotekspersonal som finns i liboppi och vi har gjort en webbplats om samisk litteratur och håller också samiska läsdiplom.

Intervjuare: Vad är Ertes önskan för framtiden?

Karoliina: Det här var lätt.

Lena: Det här var svårt. Jaha, var det lätt? Jag tänkte säga att det här är svårt. Bra, du får börja då.

Karoliina: Jag börjar. Vi önskar att vi någon gång har jämlika samiska bibliotekstjänster i hela Finland.

Lena: Wow, förstås. Jag var inne lite på samma sak. Det är någonting som man kanske slås av när man jobbar riksomfattande. Jag skulle också önska ett mer jämlikt barn- och ungdomsbiblioteksarbete i hela landet. Att från vår horisont så ser vi jättestora skillnader på olika ställen i Finland, hur man satsar på barn och ungdomars läsning och barn och unga som kundgrupp. Det är liksom ganska lätt att vi bara förtrollas av dom här nya fina biblioteken på vissa ställen, där man verkligen prioriterar barn och unga och sen glömmer man bort att det absolut inte ser ut så i resten av landet. Utan det är jättestora skillander. Jag skulle också önska att vi skulle få mer jämlikhet där. Det har varit en sån där fråga när vi har hamnat i att prioritera i Seinäjokis Erte. Där har vi valt att alltid prioritera dom små biblioteken och dom som behöver mest stöd.

Vi vet ju att det finns många såna här en mans bibliotek ute i Finland, där en och samma person sköter hela biblioteksverksamheten i en kommun t.ex. Hur ska den här läskampanjen också fungera där, samtidigt som på ett stort bibliotek med en massa som kanske har en stor avdelning för barn och unga, med mycket personal o.s.v. Det är en balans där, men måste vi välja så väljer vi alltid dom som behöver mest stöd.

Intervjuare: Vilken typ av utmaningar har verksamheten?

Lena: Det här var vi kanske inne på redan, att det ekonomiska är ju det som man tänker på allra först och det är klart att vi hade kunnat göra mycket mer om vi hade mer resurser. Vi är ju det nyaste specialuppdraget och vi fick jobba ganska mycket med det i början. Det här är vårt sjätte verksamhetsår och det tog tid för oss att etablera oss. I början så trodde alla att Seinäjokis Erte är ett projekt som verkar i något år och sen avslutas det. Vi fick alltid höra det, att folk frågade hur länge det här projektet pågår och vi bara svarade att det är kontinuerligt. Vi är här nu!

[Alla skrattar]

Lena: Men nu känns det som att vi har nått fram och att bibliotekspersonal vet vilka vi är och vad vi gör. Men utmaningen är ju det där riksomfattande, alltså att vi ska fungera i hela landet på finska och svenska, det är vår utmaning.

Karoliina: Jag tycker samma. Jag diskuterade med min arbetskamrat och hon tyckte också att en av dom största utmaningarna är att vår arbetsbeskrivning är så väldigt bred, eftersom vi ansvarar ju för tre samiska språk och alla åldersgrupper i hela Finland.

Sen måste vi ju också ha ett strikt internationellt samarbete och dessutom fungerar vi som ett lokalt bibliotek och vi är bara två personer.

Men o andra sidan tycker jag att det också är det som är skönt med det här jobbet. Att det är så mångsidigt och att man får resa till Norge för en bibliotekskonferrens, men att man också får sitta på golvet och pyssla. Jag tycker att frågan är hur man hittar balans och vad man ska prioritera.

Intervjuare: Samarbetar Erte i Seinäjoki med Erte i Rovaniemi?

Lena: Vi har samarbetat kring läskampanjer för att våra läskampanjer också har blivit översatta till dom samiska språken. När vi började så gjorde vi en resa till Rovaniemi och träffade specialuppdraget där. Därför att när vi sökte vår roll så ville vi, eftersom Rovaniemis Erte hade funnits länge, så kände vi att vi ville lära oss.

Karoliina: Vi har funnits i 30 år.

Lena: Precis.

Karoliina: Eller mer än 30 år, vi är det äldsta Erte som finns.

Lena: Jag tror att det här är också så där att när tillfälle ges, att vi gärna samarbetar och att om ni i Rovaniemi också märker att det här skulle Seinäjoki kunna hjälpa till med, så hoppas jag att ni tar kontakt.

Karoliina: Det gör vi.

Lena: Bra. Vi vill ju verkligen vara till för hela landet.

Intervjuare: Är operationen annorlunda på olika språk, eftersom Erte fungerar på fem språk?

Lena: Ska jag börja eller? Det här är kanske den viktigaste frågan i dag tror jag. Det skiljer sig beroende på språk och jag brukar framhålla hur otroligt stolt jag är över att man på Seinäjokis stadsbibliotek förstår vad tvåspråkig verksamhet innebär. Alltså det handlar inte bara om att översätta saker, utan dom tvåspråkiga biblioteken i Finland, alltså dom som jobbar på finska och svenska, dom har en annan verksamhetskultur. Man har olika behov beroende på språk och den förståelsen får du inte bara av att översätta samma verksamhet till olika språk, för att det kan vara att man behöver göra det på helt olika sätt. Därför så finns det då en svenskspråkig koordinator på Erte, där man ville att det skulle vara en som har svenska som modersmål men också har förståelse för den finlandssvenska biblioteksverksamheten. Rent konkret så möter vi ju det här när vi planerar vår verksamhet. Att vi behöver inte göra samma saker på finska och svenska, för att det finns olika behov.

Ta t.ex. tillgången till lättläst litteratur som är på finska, en ganska svår nöt att knäcka för barn och ungdomar, det finns för lite lättläst litteratur på finska. Medan det på svenska finns hur mycket som helst. Då betyder det ju också att verksamheten när det gäller det, kommer att vara olika. På finlandssvenska så är vi jättesnabba på att ta influenser från Sverige och det är liksom lätt för oss att ta in verksamhet därifrån. Vi ser det rätt konkret i att vi har utbildat 17 läsledare i shared reading t.ex. för att det är jättestort på biblioteken i Sverige och det var lätt för oss att ta in det på svenska i Finland. Så det är skillnad och jag kan tänka mig att det är ännu större skillnad för er i Rovaniemi kanske.

Karoliina: Ja, det är intressant att höra. Vi fungerar ju faktiskt på fyra språk, eftersom vi har tre samiska språk som talas i Finland och av dessa tre språk kan vi bara nordsamiska. Det är jätteviktigt att vi beaktar alla tre språken om vi t.ex. producerar några material så måste dom översättas till alla tre språk. Sen är det ju att nordsamiska är det största samiska språket, som har cirka 10,000 talare och alla andra samiska språk är väldigt små, enare och skoltsamiska har båda cirka 300 talare. Det finns inte mycket litteratur på dom språken och det är också väldigt viktigt att vi har ett bra nätverk för att ens hitta översättare som kan översätta material och man måste fundera hur man främjer läsande, om det inte finns litteratur. Vi jobbar tillsammans och vi skaffar böcker från Sverige och Norge, eftersom så mycket samiska böcker, en stor del av våra samiska böcker kommer från Sverige eller Norge.

Intervjuare: Finns där mer som talar skoltsamiska eller enaresamiska kanske ingen?

Karoliina: Jag måste säga nej. Det finns mycket nordsamiska talare i Sverige och Norge, men skoltsamiska tror jag inte att det finns i Norge längre och enaresamiska har ju aldrig funnits i andra länder. Det är bara i finska områden.

Lena: Jag tänker också att för er på specialuppdraget, att förstå och att kunna kartlägga dom här behoven och hur ni kan hjälpa och hur hjälper man när det inte ens finns böcker? Som du sa med läsfrämjande. Det är nog jätteutmanande och viktigt.

Karoliina: Problemet är inte att vi inte har böcker eller att vi inte vet vad man ska läsa.

Men att litteratur inte finns och nu funderar jag också över hur vi kunde få mer litteratur på samiska. Jag måste översätta i huvudet, men jag ville säga att det finns faktiskt, i enaresamiska utges mer litteratur än på skoltsamiska. Det finns en förening för enaresamiska språk som utger väldigt mycket enaresamisk litteratur. Det finns inte så mycket människor som skriver litteratur på skoltsamiska och ingen som utgiver skoltsamisk litteratur. T.ex. år 2023 så fick vi fyra nya skoltsamiska böcker, tror jag.

Lena: Var det både för barn och unga då eller bara för barn?

Karoliina: Nej, alla skoltsamiska böcker.

Lena: Det var fyra stycken?

Karoliina: Ja, det var fyra stycken.

Lena: Ja, så väldigt olika utmaning beroende på språk.

Karoliina: Nordsamiska har vi nog några tio varje år och enaresamiska ska jag säga tio böcker, men för skoltsamiska är fyra böcker väldigt mycket.

Lena: Så då kan det ju faktiskt vara så att barnen faktiskt har på riktigt läst allt som finns.

Karoliina: Det är möjligt. Det finns inte så väldigt mycket skoltsamiska talare, men många barn får inte lära sig skoltsamiska i skolan. Dom har ingen möjlighet och det kan vara att dom kan tala samiska men läser inte.

Intervjuare: Så vi kan säga att det är säkert annorlunda på lika språk. Också på svenska eftersom finlandssvenska är olika än rikssvenska.

Lena: Jo visst också det, absolut.

Intervjuare: Hur många finlandssvenska böcker kommer i år?

Lena: Alltså barn- och ungdoms eller?

Karoliina: Ja.

Lena: Skulle vi inte ha Sverige och deras utgivning så skulle vi ju också ha stora problem. För att t.ex. den finlandssvenska ungdomsromanen, det rör ju sig om ett par per år, det kommer inte mycket. Men eftersom vi har Sverige med alla deras förlag och utgivning så har vi ju inte dom här problemet, utan tvärt om, det blir svårt att välja för att det finns så mycket. Det är klart att vi på biblioteken gärna lyfter dom finlandssvenska barn- och ungdomslitteraturen för att den har väldigt hög kvalitet. Man vill gärna göra reklam för den, eftersom den är faktiskt väldigt god på det sättet. Man har inte möjlighet att bara jobba med finlandssvensk barn- och ungdomslitteratur för att det är nog för lite böcker helt enkelt.

Intervjuare: Tusen tack, Lena och Karoliina, det här var jättetrevligt och nu vet vi alla vad Erte är.

Lena: Tack.

Karoliina: Tack.