Podcast kirjastojen varautuminen ja valmiussuunnittelu

Äänitteen kesto: 27 min

Litterointimerkinnät

  
sa-sana jää kesken
(sana)epävarmasti kuultu jakso puheessa tai epävarmasti tunnistettu puhuja
(-)sana, josta ei ole saatu selvää
(–)useampia sanoja, joista ei ole saatu selvää
[tauko 10 s]vähintään 10 sekunnin tauko puheessa  
, . ? :kieliopin mukainen välimerkki tai alle 10 sekunnin tauko puheessa             

[musiikkia]

Sanna: Tervetuloa kuuntelemaan tämänkertaista AKEpampaksen podcast-jaksoa. Meidän aiheena on tässä jaksossa kirjastojen varautuminen ja valmiussuunnittelu. Mun nimeni on Sanna Bondas ja toimin Vaasan kaupungilla kulttuuri- ja kirjastotoimenjohtajana. Mun kanssa keskustelemassa täällä on –

Anna: Anna Pakka, ja kulttuuri- ja kirjastopalveluissa toimin palvelupäällikkönä.

Sanna: Jes. Sanna, toimit tosiaan palvelupäällikkönä, vastaat asiakaspalvelusta ja toimit lähikirjastojen esihenkilönä. Vastaat muun muas riskien arvioinnista ja palo- ja pelastussuunnitelmista, turvallisuuskävelystä toimipisteissä. Miten sä ymmärrät kirjaston varautumistyön ja valmiussuunnittelun?

Anna: Täähän ensinnäkin on ihan lakisääteinen tehtävä, kaupungilta tuleva. Mä pidän tätä tosi tärkeenä kyllä. Monihan tähän valitettavasti suhtautuu niinku johonki pakkopullaan, että kerran vuodessa tulee näitä, että nyt pitää päivittää, mutta mun mielestä se on hyvä, ku ohjelmat muistuttaa ja avilta muistutetaan, ja mistä näitä tulee, että nää on ajan tasalla ja hoidetaan ne puutteet. Tai jos on jotain, ne tulee siinä näkyviin. Eli tähän mun mielestä liittyy palo- ja pelastussuunnitelman päivittäminen, turvallisuuskävelyt, riskipisteiden kartottaminen ja miksei myös nää managerikäynnit: meillä kiinteistömanagerit käy kerran vuodessa kaikissa rakennuksissa, ja katotaan erilaisia… onko jotain korjattavaa. Tääki vaikuttaa turvallisuuteen. Ja sittehän on henkinen valmius ja varautuminen. Eli se on oikeestaan, että tiedotetaan henkilökuntaa ja asiakkaitakin, jos on jotain semmosta, mikä vaikuttaa. Jos tulis vaikka joku kyberuhk-, olis joku uhka, että vaikka lainaustietoja olis uhka lähteä –

Sanna: Vuotaa jollekki.

Anna: Niin, niin tämmönenki sitten. Meillä pitää olla tämmöseen toimintaohjeita, tiedotussuunnitelmat ja näin.

Sanna:  Kyllä, et on valmiina siinä kohtaa, jos jotain tapahtuu, ja on osa sitä normityötä se varautuminen, vaikka välillä saattaa tulla hyvin yllättäviäki tilanteita.

Anna: Joo, näin on.

Sanna: Tässä huhtikuussa Kuntaliitto julkasi sivuillaan tämmösen kirjastojen valmiussuunnitelman mallin. Oon sitä selaillut läpi ja lähteny päivittämään Vaasan kulttuuri- ja kirjastopalveluiden valmiussuunnitelmaa. Mä koin tämän työn alottamisen aika haastavaks, sillä tähän liittyy yllättävän paljon erilaisia asioita, joita täytyy ottaa huomioon. Pohjana mulla on ollu tässä Vaasan kaupungin ja sivistystoimen oma valmiussuunnitelma, johon sit peilata tätä, mutta sivistystoimen osalta suunnitelma painottuu toisaalta hyvin luontasestikin varhaiskasvatukseen, perusopetukseen ja toiseen asteeseen, eli tälläseen hyvin laissa säädeltyihin tulosalueisiin ja toimintaan.

Se, mitä mä ite mietin, on, et erityisesti henkiseen kriisinkestävyyteen sekä informaatio- ja hybridivaikuttamiseen tuntuu olevan yllättävän vaikee ottaa kantaa, ja huomion vie helposti tämmönen pandemian ja uhkatilanteiden, sähkökatkosten tyyppiset tietyl tapaa konkreettisemmat riskit ja varautumiset. Tässä kohtaa kirjastojen pitäis tietysti olla tarkkana ja aktiivisia, tuoda esiin, mitä mahdollisuuksia, velvollisuuksia, tarjottavaa kirjastoilla on, eli meiän pitää aika selkeesti viestiä, mitä tarjottavaa kirjastolla on kriisitilanteessa. Mutta miten sä, Anna, koet tän kirjastojen mahdollisuudet juuri vaikkapa tähän henkiseen kriisinkestävyyteen liittyen?

Anna: No joo, sä oot ihan oikeessa, ja oon samaa mieltä tossa, että jos ruvetaan puhumaan kriiseistä, niin ne on ihmisille helpompia ymmärtää, ja tämmöset sähkökatkokset ja vesivahingot, et miten niihin… tai tulipalo. Mut sit jos lähetään tämmöseen henkiseen kriisinkestävyyteen, niin ensinnäkin juurikin tuo, minkä sä otit kans esiin, että kaupungilla meitä ylempänähän painottuu justiin varhaiskasvatus ja perusopetus, et siellä pitää vähän niinkun… Meidän pitää olla tarkkana, me pysytään mukana, ja tehdä omia toimintamalleja ja suunnitelmia.

Mä kyllä sanoisin, että ainakin vanhemmalle väestölle, ja toivottavasti nuoremmallekin, kirjasto on edelleen semmonen luontainen matalan kynnyksen paikka. Eli tänne kaikki saa tulla. Ei oo mitään… Että vaikkei olis kirjastokorttia, niin kirjastoon saa tulla viettämään aikaa. Täällä on asiakastietokoneita, tulostimia, kopiokoneita, jos vaan pelittää verkkoyhteydet ja sähköt, mutta että jos vaikka joku tietty osa Vaasasta olis pimeenä, niin on lähikirjastoja ympäri kaupunkia, niin voi tulla johonki toiseen. Sitten me seurataan viranomaistiedotusta, meil on ohjeet siitä, että mistä saa tietoa ja mitä seurataan, niin täällähän vois kuuluttaa, voi kertoo. Viestitään ekana omalle henkilökunnalle. Siitähän on myös ohjeet, että jos sähköpostit ei toimi, nii sit ruvetaan soittelemaan. Ja sitte henkilökunta voi viestiä asiakkaille, jos tulis jotakin tämmöstä, että henkinen kriisinkestävyys vaikuttais [musiikki alkaa] jotaki, ja sit ei nettiyhteydet toimi.

[musiikki jatkuu]

Sanna: Jos mä jatkan tosta, niin kyllähän esimerkiks, jos miettii nyt tämmöst niinku Ukrainan kaltasta ihan siis sotatilaa, että mitä tapahtuu sillon väestölle maassa ja minkälaisia asioita ihmiset joutuu käsittelemään, ja tietysti ihan puhtaasti turvallisuuteen liittyviä asioita. Mut et kylhän kirjastolla on suhteellisen hyvä palveluverkko tosiaan, et niit löytyy aika läheltä sua, ja sitten se sisältö, mitä seinät sisältävät, niin totta kai – toimii sähköt sitte tai ei – on täynnä sitten sitä muuta sellasta aineistoa. Tietysti ihmisten kohtaamispaikkana toimiminen, mut et mikä sitten… Uskoisin, että keventää myös sitä yleistä mielialaa ja pystyy tarjoamaan sitte sitä muuta, jo ihan ajanvietettäkin. Et tälläsen tunnistaminen ja myös tämmösen pohtiminen.

Anna: Ja nyt ku otit ton Ukrainan esiin, niin siinähän täytyy kyllä sanoo, että varmaan joka puolella Suomee, niinku meilläki, kirjastot oli hyvin kärkijoukoissa, että otettiin yhteyttä kaikkiin yhdistyksiin ja pyydettiin ihmisiä kirjastoon Ukra-, ketkä tuli Suomeen. Hankittiin kirjastokortit, opastettiin, ja kaikkihan rupes hankkimaan ukrainankielistä kirjallisuutta, ja sehän loppuki joka puolelta niin, että ei meinattu saada omaa kokoelmaa, mut sitten siirtolainoja ja kokoelmia. Täs on niinku tosi yritetty saada heidät tuntemaan itsensä tervetulleeks Suomessa.

Sanna: Huomioitua.

Anna: Vielä tästä henkisestä kriisinkestävyydestä, niin kyllähän… Koska meillähän on kuitenkin paperikirjoja melkein mistä tahansa edelleen, että ei nyt ehkä ihan tietosanakirjoja enää tuu, eikä sitä tommosta uusinta tietoa löydy, mutta jos tarvittais jotain ihan pula-ajan keittokirjaa tai jotakin, näin hoidat terveyttäsi kotona, näin hoidat pikkuhaavoja, niin kyllähän meiltä löytyy kirjakirjoja, että vaikka ei pääsis nettiin, niin aina on jotain tietoo tarjolla, voi tulla kirjastoon.

Sanna: Kyllä. Mä mietin tätä informaatio-, hybridivaikuttamista, että mehän jo hyvää vauhtia eletään sen keskellä. Mä en ole ihan varma, ollaanko me Suomessa täysin ymmärretty tätä tilannetta, riskejä ja sen vakavuutta. Ajatellaanko ja eletäänkö kuitenkin jonkinlaises lintukodossa tässä asiassa? Kysehän ei enää ole siitä, että me varautuisimme informaatiovaikuttamiseen: kysehän on siitä, että me tosiaan eletään sen keskellä, ja miten meidän pitäis koko ajan tällä hetkellä toimia erilaisin keinoin tehdäksemme asia näkyväksi asukkaille ja asiakkaille ja tuomaan jatkuvasti siinä arkityössä esiin niitä tapoja, keinoja, jolla jokainen pystyy tällästä vaikuttamista havaitsemaan ja tunnistaan, suhtautuu kriittisesti tietoon, erilaisiin viestintään ja eri viestilähteisiin.

Ootko sä, Anna… Onko tullu vastaan jotain semmosii hyviä tapoja, käytänteitä, joita kirjastot Suomessa tänä päivänä tekee osana normiarkea, et millä tavalla sun mielest meiän tääl… Et millä tavalla täällä meiän omassa kirjastossa pitäs tätä puolta kehittää, että onko… tuleeko mieleen?

Anna: Kyllähän tästä on paljo… No, täähän lähtee ihan… Mä nyt nostan täs kirjastopedagogit ja koulukirja-, et siellähän lähtee jo siitä medialukutaito. On tosi tärkee, että lähetään sieltä, että mitä informaatio- ja hybridivaikuttavista on, ja kuinka voidaan lukee mediaa. Mut sitte jos puhutaan aikuisväestöstä, niin meillähän on ollu, on jatkuvasti erilaisia kampanjoita, luennoitsijoita, nettikampanjoja, ihan seinäjulisteita, mutta mä en tiedä, kuinka ne sitte oikeesti tavottaa ihmisiä. Valitettavasti näissähän, et jos on joku livetapahtuma, ei välttämättä tuu porukkaa. Että täähän on kyllä aika tämmönen, varmaan monella toimijalla, vaikee paikka ja pitäis kehittää.

Että se toki tulee mieleen, että mehän tilataan edelleen esimerkiks paperilehtiä hyvin erilaisilta toimijoilta, että jos haluaa tietoa erilaisten ajatussuuntausten tai poliittisten kantojen tai minkä tahansa, että voi vertailla ja lukee, niin tervetuloa joko lehtilukusaliin. Tai sitten meillähän on paljon e-lehtiä, niin pystyy sitäki kautta saamaan vähä erilaisia näkökantoja ja tietoja. Mutta onhan tää haaste. Itse asias mäki haluaisin henkilökohtaisesti itsekin parempaa koulutusta jostaki tämmösestä hybridivaikuttamisesta ja trolleista, ja miten, jos tulee jotaki semmosta, että… Meillä nyt ei oo pahemmin vielä ollu, et esimerkiks, että jos me julkastaan kirjaston Facebookis jotakin, että ei oo mitään maalittamiskeissejä tai mitään, mutta täähän on kans ihan mahdollista, että joku vetää, näkee, että kirjaston tehtävä ei ole tehdä jotakin, ja sitten siitä lähtee joku myllytys käyntiin, niin miten semmoseen henkilökunta sit reagois ja miten niihin vastataan.

Sanna: Toi koronapandemia opetti toisaalta myös se, että… Niinku tossa alussa sanoinki, et saattaa olla hyvin vaikee varautua, valmistella asioita, kun tulee eteen sellasii ilmiöitä ja tilanteita, jotka elää hyvin nopeestikki, ja saattaa olla paljo epätietosuutta, ja joudut mukautuu ja improvisoimaan asioiden edetessä. Mä sanoisin, että yks tärkee osa varautumista on myös se mielen varautuminen ja sen kuuluisan resilienssin kasvattaminen. Eli jumpataan säännöllisesti sitä mielen joustavuutta ja tapoja reagoida erilaisiin asioihin, hyväksyntää ja mukautuvuutta. Joka tapauksessa maailma muuttuu jatkuvasti, ja saati sitte kriisin keskellä, jollon on pakko astua ulos niistä normeista ja tutusta ja turvallisesta ympäristöstä.

Miten sä näät tän mukautuvuuden, resilienssin kasvattamisen? Toki se liittyy myös niihin normiarjen tilanteisiin, häiritseviin asiakkaisiin ja muihin tämmösiin yllättäviin työtilanteisiin, että pitäskö tätä käsitellä paljo enemmän ja säännöllisemmin työyhteisöissä?

Anna: No, kyllä varmaan. Joo, just eilen luin jutun, että nyt joku… Oliko se apinarokko, mikä ny lähtee leviämään (–) [14:01] onko tää nyt uus korona, et aina tulee jotain. Toivottavasti ei. Mutta täytyy kyllä sanoo, että meillähän suurin osa porukkaa on varmaan aika uteliasta ja hankkii tietoa, mutta toki jatkuvat muutoksethan kuormittaa ihmisiä ja henkilökuntaa. Eli kyllähän se on semmonen, mitä kannattaa pitää esillä ja ottaa työpaikkakokouksissa ja justiin kouluttaa, et kuinka nykyään voi tulla kaikkee yllättävää ja muuttuu. Siinähän on sitten esimiehillä tärkee rooli, että kerätään tietoa ja oikeeta tietoa, ja mistä sitä hankitaan, ja tiedotetaan omaa henkilökuntaa ja annetaan toimintaohjeita, et se on tärkeetä. Ja toki sitte pitää muistaa myös oma jaksaminen. Eli koronanki aikaan kyllä saatto tehdä jossain vaihees hyvin pitkiä työpäiviä, ku ne muuttu ne… Aamulla saatto olla, että ovet kiinni, ja iltapäivällä tulee, että nyt saattekin lainata jostain oviaukosta, niin sehän oli kyllä aika… Et siinä pitää myös katsoo, että työ ja vapaa-aika pysyy tasapainos kaikilla.

[musiikkia]

Sanna: No yks osa varautumista on tietysti sen harjottelu, eri tilanteiden ja skenaarioiden harjottelu. Ja jokasella pitäs olla jotain siellä selkäytimes, että miten toimia, jos vaikka tulipalo sattuu. Mutta nyt on alettu puhua myös yhä enemmän sisälle suojautumisesta ja sen harjottelusta. Nyt tässä Vaasassakin pohditaan esimerkiks koulujen osalta, et onko koulut lukossa päivisin; meilläkin on muutama koulun yhteydessä oleva kirjasto, et millä tavalla jatkossa toimitaan. Meiän toimintatavat tulee varmasti muuttumaan, mut sitten myös tää, että millä tavalla harjotellaan täntyyppistä. Nää on kauheita nää esimerkit maailmalta, mitä on tullut tässä viime vuosina. Ja toki ihan näin niinku meil Suomessaki, että uhataan, tullaan sisään johonkin. Kyllähän meilläkin sisälle suojautumista on tarve harjotella. Et ne on aika perinteisiä vielä ollu nää tämmöset poistumisharjotukset, mitä on tehty. Miten sä näät tän harjottelun? Ja mitä muuta pitäs sun mielestä harjotella ku tämmöst poistumista tai sisälle suojautumista?

Anna: Täähän on tosi tärkeetä, ja meillähän on… Liian harvoinhan näitä pidetään, et kyllä meidän pitäis ottaa nää. Ja sitten varsinki se, että meil on… ne, mitä on ollu näitä poistumisharjotuksia, niin nehän on ollu ei asiakasaikaan, et mä haluaisin ottaa myös semmoseen aikaan, et on asiakkaita. Testattais sitä, että miten täällä henkilökunta oikeesti saa ihmiset ulos, tai jos on se sisään suojautuminen -skenaario, niin ovet lukkoon. Sisään suojautumistahan on enemmän harjoteltu teoriassa, koska siihen liittyy niitä ilmastoinnin sammuttamisia, ja siitähän on hyvin tiukat ohjeet, että ei mennä oikeesti sammuttaan mitään ilmastointia, mutta se on, pitäis ainakin olla, tiedossa kaikille.

Kyllä. Näitä pitää. Ja tääki on semmonen, että yhessä paikas tuolla järjestettiin just pelastautumisharjoitus, niin siitä tuli kyllä valitusta, että kuinka turhaa ja tämmöstä. Ja se vaan sitte pitää, että tämä nyt tehdään ja tämä on näin. Että kaikki tulee ulos työpisteeltä, vaikka olis siinä mikä kesken tärkee juttu. Että se pitää ehkä vahvemmin painottaa ja tehdä näitä useemmin.

Sanna: Kyllä. On usein näin, et kun se oikea hätä tulee, niin myös ihmiset reagoi eri tavalla siihen, ja jos ei siitä oo mitään siellä selkäytimessä käytänteitä tai lihasmuistissa ajettuna niin sanotusti, niin [musiikki alkaa] voi olla hyvin vaikea toimia, sä et muista asioita (ja sä ehkä) [18:42] reagoit väärin johonkin.

[musiikki jatkuu]

Anna: Väkivallan (uhkaanhan) meillä, mä luulen, että ku meil onneks on kattavasti hälypainikkeet joka toimipisteessä ja myös kannettavia hälypainikkeita, että niitä osataan kyllä käyttää, että jos tulee… on joku uhkaava asiakastilanne, niin täällähän painetaan hyvin matalalla kynnyksellä. Vartijat tulee pääkirjastoon nopeesti. Lähikirjastoil on valitettavasti vähän erilainen tilanne, että siellä saattaa joutua odottelemaan, mutta niitäkin mä oon pyrkiny, et joka paikassa mietitään ne poistumistiet, ettei saa olla sellasia tiskejä tai rakenteita, että jos tulis joku räyhäämään siihen tiskin eteen, ja vartijalla kestää puoli tuntia tulla, niin pitää olla joku, mistä sä pääset pois.

Sanna: Joo, ja sithän kyllä, jos miettii sisälle suojautumista, tai jos on jonkinlainen kaasu-uhka tai joku muu tämmönen, et pitää m-, et minkälaisii rajoitteita rakennukset itsessään asettaa meille, ollaanks me tietosia siitä, et saadaanko ylipäätänsä ovia lukkoon itse, onko ne sähkölukitteisia, missä joka paikas on, niinku, tiedetäänkö, mistä se ilmanvaihto. Et nää on myös asioita, jotka pitää olla aika hyvin siellä muistissa, et miten sä toimit, miten sä pystyt toimimaan. Ja jos on jotain tämmösii rakennuksessa olevia, niinku lähtökohtasesti ongelmia, miten sitten tehdään, josset sä saa vaikka sitä ulko-ovea lukkoon.

Anna: Joo. Täähän on semmonen hyvin ärsyttävä asia, koska me kirjastoista tiedetään tää, ku mä oon nyt kiertäny ja käyny, mä kerran vuodes kierrän ja käyn, ja käydään näitä läpi. Kaikki tietää oviensa lukitsemismekanismin, ja on lähikirjastoja, että siin on sähkölukko, ja sä et kerta kaikkiaan saa sitä lukkoon. Ja sitten on ilmoitettu eteenpäin tästä, niin he taas eivät sit, et se on niinku meiltä pois. Että jotenki, et sitä ei nähdä kuitenkaan vielä semmosena, että pitäis hoitaa jotenki kuntoon semmonen manuaalilukitus, että on aina se vaihtoehto. Pääkirjastoshan se onneks on, mutta lähikirjastoista puuttuu, osasta.

Sanna: Sit ehkä semmonen asia, mikä täs on nyt muuttunu… Vähän jos mennään sinne pelastussuunnitelmapuolelle, niin kirjastot yleisesti ottaen… Niinku meki järjestetään paljon tapahtumia. Ja siitähän me on saatu palautetta, et vois ympätä paremmin mukaan sen tapahtuman järjestämisen myös siihen rakennuksen palo-, pelastussuunnitelmaan. Niinku meillä nyt on täs pääkirjaston osalta tehtykin, et ku meil on oma erillinen tämmönen tapahtumatila, 160 hengen tila, niin millä tavalla sitten näitten tämmösten isompien tapahtumien kanssa, vuosittaisten, mitä tiedetään, tulee, niin mitä pitää ottaa huomioon ihmisten liikkumisen suhteen, tämmösten sumppukohtien suhteen, jos jotain tapahtuu. Niin miten ohjataan, mikä on henkilökuntavaraus niihin tapahtumiin, pitääkö olla järjestyksenvalvontaa, että…

Anna: Tässä on myös sitä henkistä resilienssiä. Mä oon ollu itte ovimiehenä, tulin tänne yhteen tapahtumaan, johon olis halunnut tulla enemmän ku 160 ihmistä, niin kyllähän siinä yllättävän, kuule, tunteet kävi kuumana, kun joutui sanomaan, että meillä on tää… maksimimäärä on tämä, ja te ette tule sisälle, koska eihän sitä… Sitä pidettiin jonain kiusantekona, että kyllähän tonne mahtuu, mikset sä päästä mua sisään, niin siin on pakko olla, että pystyä sanomaan, että ei. Ja tiedän, että jossain lastentapahtumissa on ollu sama: siel on itketty, ja lapset odottaa, että pääsee, ja sit sä joudut olemaan siinä sillä lailla, et valitettavasti tääl on jo niin paljon porukkaa, et ei voida ottaa. Et siinäki on sitte… Pitää olla semmonen miehitys ja semmonen, että kovettaa itsensä, että sä pystyt sanomaan asiakkaille, et ei.

Sanna: Joo, että sille on syynsä, miksi on tietyt kapasiteettimäärät, tai miksi on tietyt käytänteet. Sit jos ollaan siinä tilanteessa, että jos jotain tapahtuu, niin miten se sitten puretaan se asia, ja sitten

Anna: Ei kukaan haluais olla se, joka on päästäny sinne 180 ihmistä, jos tulee tulipalo.

Sanna: Ootko kerinny selailemaan tän Kuntaliiton tekemän valmiussuunnitelman pohjan, mallin? Miltä se näyttää sun vinkkelistä?

Anna: Joo, ku sä esitit kutsun tulla tähän podcastiin, niin luin ja luin muutakin netistä löytyvää. Siis mähän oon innostunu näistä asioista, että mä tykkään ja mua ei haittaa tehä mitään palo- ja pelastussuunnitelmia tai valmiussuunnitelmia, että anna tulla vaan! Onhan ne… Pitää miettiä, pitää hankkia ehkä talon ulkopuolelta tietoo. Eihän me tiedetä kaiken maailman palokantavuusluokkia; sä joudut kyseleen tommosia. Mutta se on tärkee homma, se on mielenkiintosta.

Sanna: Tuntuuko, että siitä pohjasta kirjastot saa jotenkin sen rungon siihen, ku he ite tekee valmiussuunnitelmaa?

Anna: Emmä sitä niin tarkkaan kattonu, mutta kyllä mä luulisin. Kyllä siin oli aika paljon, ainakin siinä tekstiosuudes, pitkälle mietittyjä, hyviä pointteja.

Sanna: Joo, niitä huomioitavia kohteita, koska tietysti riskejä on monenlaisia, ja mitä kaikkea sä sitte tiedät ja pystyt huomioimaan, niin…

Anna: Kyllä. Mutta hyvä, että tommosiaki tehdään ja tehdään kirjastoille erikseen omaa ja näin, että tulee niinku kättä pidempää.

Sanna: Kyllä. Ja asia nostettu ny vahvemmin tässä esiin viimesinä vuosina. No onko jotain, mitä sulla tulee tähän vielä muuten mieleen, mitä oot omassa työssä törmännyt, tai on jotain muuta semmosta, mitä…

Anna: Ei, että tosiaan kaiken maailman yllättäviä juttuja voi tulla, ja kaikesta on tähän asti selvitty [musiikki alkaa], ja sitten vaan –

Sanna: Varaudumme.

Anna: Varaudumme siihen, että jotain voi tulla.

Sanna: Nii, tässä ehkä pessimisti ei pety on tämän valmiussuunnitelman periaate. Me päätetään näihin kuviin ja tunnelmiin tämänkertanen AKEpampaksen podcast -jakso. Kiitos, ku kuuntelit, ja kohti seuraavaa podijaksoa. Moi!

Anna: Moikka!

Suomenruotsalaiset kirjastopäivät järjestettiin Maarianhaminassa 15.–17.5. ja niiden teemana oli Demokratia ja yhteisöllisyys. Mustasaaren kirjastosta meitä oli neljä osallistujaa. Päivien aikana saimme kuunnella luentoja mm. ihmiskohtaamisista ja rinnakkaiselosta kirjastoissa, valmiudesta sekä kulttuurin roolista (korkea)koulutuksessa. Osallistuimme myös shared reading -mallia ja kirjastojen valmiutta koskeviin työpajoihin, ja kirjailijat Jolin Slotte ja Karin Erlandsson keskustelivat selkokielellä kirjoittamisesta. Päivien aikana oli myös mahdollista tutustua useampaan kirjastoon: Maarianhaminan kaupunginkirjastoon, Jomalan kirjastoon ja Ytternäsin koulukirjastoon. Matkan kulinaarinen kohokohta oli päivällinen Smakbyn ravintolassa, jossa Michael Björklund kertoi omista kokemuksistaan työelämänsä aikana.

Kirjastopäivien ohjelmassa oli useampi mainitsemisen arvoinen osio. Muutama meistä kokeili shared reading -mallia koulutetun ohjaajan johdolla. Tekstin sisällön yhdessä pohtiminen oli mielenkiintoinen uusi tapa keskustella lukukokemuksista. Tommi Laition rinnakkaiseloa käsittelevä esitys loi parempaa ymmärrystä siitä, miten eri käyttäjäryhmiä ja heidän erilaisia, ja välillä ristiriitaisiakin, odotuksiaan ja tarpeitaan voi käsitellä. Selkokielellä kirjoittamista koskeva keskustelu muistutti meitä saavutettavien medioiden tärkeydestä, jotta tieto ja kirjallisuus olisi kaikkien saatavilla, rajoitteista huolimatta. Kirjastokäyntien aikana saimme tietoa erilaisista lukemisen edistämistavoista ja uusia ideoita kirjastotilojen käytöstä.

Monipuolisen ohjelman ansioista saimme paljon uusia ideoita kotiin tuotaviksi omiin kirjastoihimme. Oli myös mukavaa ja antoisaa tutustua kollegoihin muista kirjastoista ympäri Suomen, ja lähdemme mielellämme jatkossakin sekä Maarianhaminaan että suomenruotsalaisille kirjastopäiville!

Tina Back, Emilia Lall, Mikaela Lövdahl, Tove Miekk-oja

Du kan lyssna podden här https://open.spotify.com/show/6uA8MjJloMa8UzP42begbZ

Bandinspelningens längd: 24 min

Anteckningar i transkriberingen

André:                       Talare

Pamela:                     Talare

Katarina:                    Talare

or-                                             ordet blir avbrutet

(ord)                                          en osäker samtalsperiod eller en talare vars identifiering är

osäker

(-)                                             ett ord som inte kunde urskiljas

(–)                                            flera ord som inte kunde urskiljas

[10 s paus]                                 en paus i tal på minst 10 sekunder

, . ? :                                          skiljetecken enligt skrivregler eller en paus i tal på under

10 sekunder


[Musik 00:00:00 – 00:00:11]

André: Hej och välkomna här nu då till Flytande podden. Vi är tre personer här i dag med något sorts gemensamt intresse kanske vi kan säga, det är bibliotek, litteratur och seniorer och så då någon form av kombination av de här tre ingredienserna. Vem är det vi har med oss i dag? Vill ni presentera er.

Pamela: Hej, jag heter Pamela Eklund och är bibliotekarie i Pedersöre kommunbibliotek och det stämmer riktigt bra som du sa.

André: Ja bra, vi är ännu mer på den rätta röda tråden. Vem annan har vi med oss?

Katarina: Hej jag heter Katarina Barkar, jag kommer också från eller jobbar i Pedersöre med bland annat ett projekt som har arbetsnamnet Seniorprojektet.

André: Precis, kanske inte jag sa vem jag är. Jag är André Storfors och jag jobbar för Vasa stadsbibliotek och ansvarar där för anstaltsbiblioteksservicen, med bland annat då seniorer. Välkomna ska ni vara.

Pamela: Tack.

Katarina: Tack.

André: Det är så där att jag har hört att ni har haft ett projekt på gång och det rör escape rooms. Ett escape room stämmer det här ryktet att ni har haft något sådant på gång?

Katarina: Det stämmer nog ganska bra det här alltså vi har det på gång, det är under tillverkning. Allting började egentligen 2018 då jag och en kollega var på AKEpampas fortbildning i Vasa i Vasa stadsbibliotek. Då var det en fortbildning om escape room och det här tyckte vi var så jätteroligt och inspirerande så vi gjorde ett escape room som vi bjuder ut åt årskurs sju. Det handlar då om språken i världen och det här kommer de och spelar varje vår i princip. Nu har det gått några år sedan vi fick det klart och tack vare det här nya projektet så har vi fått nya pengar och nu ville vi göra ett escape room åt äldre vuxna eller seniorer.

André: Jaha.

Pamela: Ja, för det var så att alltså i fjol 2023 på hösten, visst var det då du började Katarina med det här projektet som då officiellt heter Bibliotekstjänster för äldre vuxna men vi kallar det Seniorprojektet som arbetsnamn. Visst började du i höstas med att kartlägga och lite.

Katarina: Ja.

André: Ja så det är ändå ganska nytt det där projektet. Hur långt har ni kommit nu då?

Katarina: Så mycket kan jag avslöja i varje fall att arbetsnamnet är förbjudna böcker. Det behandlar olika mänskliga rättigheter, censur, yttrandefriheter. Tanken är då att man med hjälp av olika klurigheter, lösa gåtor och hitta ledtrådar ska komma fram i ett spel som sker helt och hållet i vårt bibliotek.

André: Jag kanske tog det lite för givet här nu att folk som lyssnar vet vad escape rooms är. På något sätt så sitter vi alla tre här nu i ett escape room vi har fått var sin mikrofon framför oss och vi ska prata tills vi blir utsläppta (skrattar). Men behöver det här escape room någon sorts förklaring.

Pamela: Katarina du spelar ju jättemycket brädspel och har varit på många flera av de där, så du kan ju berätta lite vad escape room är.

Katarina: Kort sagt så kan man säga att ett escape room börjar som ett rymningsspel där du under tidspress ska klura ut olika saker för att komma ut ur rummet. Men om vi tar det i bredare bemärkelse så är det just det här att du ska söka svar på en uppgift som du inte riktigt vet vad det är med hjälp av det kan vara gåtor, du hittar ledtrådar lite här och där och så till sist så förstår du nog att okej bra nu har jag klarat av det här. Escape room i dag finns både såna där fysiska escape room, det kan vara ett brädspel, du kan göra det på nätet och det finns liksom många olika varianter.

Pamela: Just det här som jag tror ni har haft i Vasa och som man kanske förr automatiskt tänkte var escape room var ju då att man blir inlåst i ett utrymme och då måste ta sig ut. Men Katarina vi kan väl lova att de kanske inte blir inlåsta.

Katarina: Inga personer i varje fall kommer att bli inlåsta i vårt escape room.

André: Jaha okej eller vad, hur ska det då gå till riktigt. Eller ni är lite hemlighetsfulla.

Katarina: Ja.

André: Ja.

Katarina: Nej men vi kan säga som så att om en grupp kommer in och vill spela ett escape room så börjar vi med till se på en introduktionsfilm. Efter de har sett den där filmen så kommer de att få en box, en låst box och lite material. Sedan ska det helt på egen hand gå vidare, klura ut hur ska de göra till att hitta en kod som passar just till den här boxen. När de har gjort det så kommer de att märka att inne i den här boxen finns en hel del saker som de kanske inte riktigt vet vad de ska göra med just nu, men så småningom så klarnar det hela.

André: Ja, så det är en sorts problemlösning kan man säga det här då vad det rör sig om.

Katarina: Absolut ja. Vi använder både vanliga sifferlås och så finns det också bokstavslås som man kan ha för att få fram olika saker och för att göra det lite roligare, det finns också väderstreckslås som man kan använda sig utav.

André: Oj oj, det gäller nog verkligen att vara kreativ och finurlig för att komma på allt det här. Hur har ni riktigt gått till väga då för att komma på alla de här idéerna?

Katarina: För det första behöver man ha ett genuint intresse för escape room. Sedan är det nog bra om du har spelat en hel del escape room spel, vanliga spel, tycker om klurigheter för det går ju ut på att du ska lösa olika klurigheter. Vi har inför det här nya escape rummet som vi håller på med, vi har tittat på nätet ganska mycket, vi har också läst en hel del handböcker om escape room och så förstås egen erfarenhet.

André: Har ni varit på några studiebesök för att få inspiration till det här och blivit inlåsta någonstans eller hur har ni laddat?

Katarina: Vi har inte varit från jobbet på något studiebesök utan det har vi nog gjort på egen tid.

André: Jaha. Har det hela tiden varit klart så där under projektets gång att det ska vara ett sådant hänt mer som en sådan här mystery box eller hur har det gått.

Pamela: Ja det var ju så, det står just i den här projektansökan så vi ville ju just seniorerna det är en stor grupp de här äldre vuxna, det är väldigt varierande grupp. Vi har från bibliotekets sida kanske varit lite passiva gentemot den här gruppen och nu vill vi mera ta så där ett aktivt grepp och försöka få något som roligt. Så vi tänkte just att de får det här användarutbildningen för det är ju inte bara roligt och det här underhållande utan det här är också meningen att det ska vara som det här pedagogiskt uppbyggt att hur använder man bibliotekets tjänster, men att få det som paketerat så det är mer ett tilltalande format då som att man kan bjuda in grupper och marknadsföra det på ett roligt sätt, så det är nog det där målet med det.

André: Jo jo, så det finns en sorts nytta med det här också.

Pamela: Det är nog en tanke bakom, Katarina du kan lite kanske berätta om (skrattar) –

André: Utan att säga för mycket.

Pamela: Ja, hur var det (-)[10:07] eller hur det går eller hur tanken är bakom.

Katarina: Pamela avslöjar nog lite här. Alltså, de kommer att behöva lära sig eller behöva använda en utlåningsautomat, de kommer att behöva veta vilka tjänster man kan hitta på nätet när man liksom kollar, det gäller biblioteken och här i vårt område är Fredrikabiblioteken.

[Musik 10:35 – 11:01]

André: Har ni använt er av några sorts testgrupper hittills eller?

Katarina: Vi har inte kommit så långt ännu inte.

André: Nej.

Katarina: Men planen är att vi i juni kommer liksom att testa spelet på olika grupper för att se om det är någonting vi behöver justera.

André: Ja, men då börjar vi närma oss det är inte (-)[11:22] dit.

Pamela: Nej. Sedan på hösten så har vi faktiskt en grupp som är villig att testa som första personer det här spelet. Så vi har som en plan framåt.

André: Ni har frivilliga provkaniner på ingång.

Pamela: Ja, vi har både de här som ett testpiloterna, men så har vi sedan också då det är klart de som för första gången är specialinbjudna för att testa det på riktigt. Sedan efter det så då är ju meningen att, alltså det här ju tänkt då till exempel föreningar och olika hobbygrupper eller andra grupper som skulle vilja göra någonting vid biblioteket men ändå inte riktigt vet vad. Jag vet ju att ni i Vasa som till och med har att ni marknadsför att ni tar mot grupper på biblioteket. Vi har inte haft så aktivt här, varje grupp som har tagit kontakt har ju fått rundvandring men nu vill vi som mera för att vi tycker att vi har varit kanske lite osynlig i den där, vi vet att många föreningar och pensionärsföreningar och andra föreningar har det här inbjudna gäster eller att de kan fara någonstans, men de har kanske inte hittat riktigt till biblioteken. Så där vill vi ge en service som är då som ett paket de komma hit, de kan få de spelar escape room, vi kan bjuda på kaffe och vi kan berätta något annat också att det blir som ja, att de kan komma. Det här har vi lite fått nosa på nu i och med att Marthaföreningarna har börjat fråga efter några tjänster av oss, så det har varit jätteroligt.

André: Okej ja, men det där kan nog hjälpa till att lätta upp stämningen, eller inte för att det nu skulle vara någon dålig stämning annars heller men att det kan vara närmare till skratt och en sådan uppsluppen stämning när man har gjort det här tillsammans och sedan få prata genom runt kring kaffet och så där så kan det bli en positiv helhetskänsla för en grupp kan jag tänka mig.

Pamela: Ja, det var ganska roligt, vi hörde här sedan då de kommer grupperna just till exempel sjuorna som var nu då, vi hör ju inte ofta efteråt vad de tyckte om det där, men de hade en undersökning eller en enkät i det här högstadiet om vad de mindes bäst från året och då kom det fram att de tyckte de mindes att de var till det här biblioteket och spelade escape room. Så det tyckte vi var jättebra feedback.

André: Ja, men det är väl bra betyg. Sjuorna kan vara en svårflörtad kategori så det är bra betyg.

Pamela: Ja.

André: Ni pratade om det här finansiering här också, har det varit svårt eller har det varit krävande att få till?

Pamela: Nej vi fick ju faktiskt från regionförvaltningsverket fick vi 18 000 euro för hela det här projektet, så det är ju inte bara escape room, men i dag så var ju huvudsaken att vi pratade om escape room, men vi kollar igenom allt det här vårt seniorarbete, så på samma gång.

Katarina: När man funderar på ekonomi och escape room så är det nog väldigt viktigt att man har lagt eller får pengar för materialkostnader, för man liksom kan inte göra ett roligt och fint escape room om inte man har budgeterade medel för det.

André: Ja det är väl lite så där tristare sidorna av allt när man måste börja prata pengar, men det är ju realiteten onekligen. Men om man helst skulle bortse från ekonomin och så, finns det några vidare funderingar kring att utveckla det här ytterligare sedan då eller är det för tidigt att se så långt framåt nu?

Pamela: Åtminstone så, nu vet jag inte riktigt vad du syftar på men jag tänker ju att vi vill som vi sa som marknadsföra det här på ett bra sätt och det kräver också att få en bra marknadsföring som kan kräva lite resurser nog. Då en sak som vi som, ett litet sidospår men som vi börjar fundera här också i Pedersöre det här kulturturism att det är en sak som de här kommunerna skulle kunna mer satsa på också då gentemot seniorer att man kan ha alltså paketera ihop ett paket som de då kan i vår kommuner göra olika saker. Vi har ju många olika, vi har museer och vi har bibliotek, vi har konstutställningar, vi har escape room på kommande så att man skulle kunna välja då och ha en halv dags utfärd och just det här kulturturism det låter jätteroligt, det skulle vi vilja göra.

André: Nog gör det ju onekligen det.

[Musik 17:15 – 11:17:35]

André: Har du Katarina några liknande funderingar om det här med kulturturismen?

Katarina: Jag måste säga det här har jag faktiskt inte hunnit fundera riktigt mycket på den här saken ännu inte.

André: Nej jag vet inte, jag försöker tänka här vad vi nu egentligen har att erbjuda här i Vasa också. Det är ju det vanliga och det enkla är ju det här bara att ha någon sorts högläsning för äldre och så, vi har nu försöker få fram en pool av frivilliga läsare här som ska läsa åt äldre och sådana som vill komma och lyssna på högläsning men.

Pamela: Jag tänker om man tänker på det här med escape room jag tänker att ert bibliotek är också perfekt för ett escape room. För just att man använder hela biblioteket för de här escape room konceptet för användarutbildning. Jag är säker på att det skulle få lyckats vid ert också. Så ni får nog härma oss (skrattar).

André: Ja (–)[18:49] ska få vandra runt här i lokalerna. Ja ni har inte tagit copy right ännu.

Pamela: Nej vi har inte det, vi som sagt fick ju idén från er.

André: Ja.

Pamela: Ja, så nu kan vi ge tillbaka (skrattar).

André: Men kanske vi måste komma på ett studiebesök härifrån också.

Pamela: Jo, ni är välkomna.

André: Och gå genom ert escape room.

Katarina: Ja ni är jättevälkomna då sedan i höst när vi har liksom riktigt kommit igång ordentligt. Så kan ni komma och spela så får vi se hur ni klarar er.

André: Ja men det kändes ändå lite så där lugnande det här att ni lovade att man inte kan bli inlåst (skrattar).

Pamela: Vi bjuder nog på kaffe, choklad och te också (skrattar).

André: Just det oj oj.

Pamela: Det kan vi lova.

André: Ja men det får nog, det räcker långt.

Pamela: Nej men om vi tänker så här i alla fall avslutningsvis så är det nog att det pratas så mycket nu om litteratur och hälsa och kultur och hälsa och välmående och seniorer och vi vet ju att seniorerna bli friskare och friskare och fler och fler. Så de ska ju fylla sin dag med något innehåll och vi kan då bidra till någonting som kanske har varit som från vår sida i alla fall här i Pedersöre lite som, ja lite passivt att nu blir det mera aktivt och vi har resurser till att göra det här och vi har som, ja.

André: Ja men absolut.

Pamela: Att vi omfördelar lite resurserna för att satsa på det här, för vi har satsat jättemycket på barn och ungdomar och men nu fortsätta med uppåt i åldrarna med det här seniorer och äldre vuxna.

André: Absolut det är ju ändå en så pass, det är en väldigt stor grupp seniorerna just nu och det skulle vara dumt att förbise det.

Pamela: Ja och just med det här läskunnighetsstrategin som nu är på gång och alltså läskunnighet och läslust upp i åldrarna att det och vi vet ju själva vi som har det här intresset för litteratur och kultur hur viktigt det är för välmåendet, så att ännu flera enligt sina förutsättningar det finns ju olika sorters media så det här och just att kunna använda bibliotek och att biblioteket är som ett vardagsrum för allihopa och att man kan komma hit och bara vara. Att flera skulle hitta hit. Det är många som har så bråttom i arbetslivet så man vet ju själv att det här läsa böcker och sånt kanske inte alltid hinns med, men sen så kan man hitta tillbaka till biblioteket då man blir äldre och har lite mera tid över.

André: Ja. Vad har du Katarina någonting som du vill avrunda med här, innan vi lägger lapp på luckan.

Katarina: Jag kan väl bara önska och hoppas och tro att de då som hittar hit till biblioteket och sedan ska ha med sig då glädje och leklust och spelglädje och leklust och glimten i ögat.

André: Det låter fint. Jag tror att vi får avrunda så här härifrån Flytande podden och tacka för oss. Så tack för att ni vara med.

Katarina: Tack.

Pamela: Tack det var jätteroligt att få vara med, tack så mycket.

André: Hejdå.

Katarina: Hejdå.

Pamela: Hejdå.

[Musik 22:51 – 23:18]

Voita lainata pelilaatikon kirjastossa järjestettäviin pelitapahtumiin. Laatikon laina-aika on kuukausi.

PELILAATIKKO sisältää:

Exploding Kittens

Survivors of Hellapagos

Huojuva demokratia

Unstabile Unicorn

Dixit

VR-lasit Meta Quest 2

Ipad

Kuulokkeet Blackshark v2 X

Olin virkailijavaihdossa Vaasan kaupunginkirjastossa 21 – 22.3.2024 välisen ajan. Halusin vaihtoon juuri Vaasaan, sillä alueen isoimman kirjaston toiminta kiinnosti yleisesti ja sen lisäksi halusin päästä tutustumaan vankilakirjastoon. Vankilakäynti ilokseni järjestyikin ja oli todella mielenkiintoinen. Kirjastosta vastaava ohjaaja kertoi mielellään kirjaston toiminnasta ja muutenkin vankilasta. Aineiston vaatimattomuus oli kuitenkin silmiinpistävää. Mietin, että voisiko vankilan hyväksi ehkä laittaa pystyyn jonkinlaisen kirjojen keräyskampanjan alueen kirjastoissa. Kirjavaihtohyllyyn tulee joskus ihan uusia teoksia, joita voisi vankilalle lahjoittaa. Sen lisäksi uusia kirjoja kertyisi mukava määrä, jos jokainen kirjasto lahjoittaisi vaikka yhdenkin vankilan itse toivoman uuden kirjan.

Vankilan lisäksi pääsin käymään palveluasumisen yksikkö Präntöön Helmessä, jossa kirjastolla on siirtokokoelma, kuten monessa muussakin vastaavanlaisessa yksikössä. Sain myös kurvailla muutaman pysäkin verran kirjastoauton kyydissä, mm. Vanhan Vaasan sairaalan pysäkillä. Vaihtopäiviin kuului lisäksi mm. Armas festivaaliin tutustuminen, kirjavinkkauksen seuraaminen ja paljon hyviä keskusteluita henkilökunnan kanssa sekä hanke-esittelyitä. Virkailijavaihto oli mielestäni todella onnistunut ja kaikin puolin mukava. Näin ja koin paljon uutta ja sain vaihtelua omaan työhön ja ajatuksiin.

Sini, Seinäjoen kirjastosta

 Tule  mukaan tutustumaan kollegoihin AKEpampaksen ja AKEPikEn alueella, keskustelemaan osaamisen johtamisesta kirjastoissa ja kouluttautumaan muutosjoustavuuden teemoissa!

Koulutuksellisessa osuudessa tutustumme muutosjoustavuuteen, joka on mainittu yhtenä osana kirjastoalan tulevaisuuden osaamista. Opimme erilaisia näkökulmia muutosjoustavuuden vahvistamiseen esimerkiksi arvostuksen ja myönteisten tunteiden, ajattelua kaventavien tunteiden kohtaamisen ja näkökulman vaihtamisen kyvyn keinojen kautta. Vahvuuksien hyödyntäminen muutoksissa on osuuden keskiössä.

Kouluttaja Arttu Puhakka työskentelee suunnittelijana ja lähijohtajana Itä-Suomen yliopistossa. Puhakka on sertifioitu ratkaisukeskeinen työyhteisö -kouluttaja, ratkaisukeskeinen valmentaja ja Erätauko-fasilitaattori.

Opiskelumateriaalit

Arttu Puhakan esitysmateriaalit päivitetään tähän artikkeliin tilaisuuden jälkeen.

Koulutuksellinen osuus jatkaa siitä, mihin osaamisen johtamisen koulutuksissa on päästy Tampereen ja Vaasan kehittämiskirjastoalueilla. Näitä Artun aiempia koulutusmateriaaleja pääset tarkastelemaan oheisten linkkien takaa.

Aika, paikka ja ilmoittautuminen

PiKen ja AKEpampaksen yhteiset esihenkilö- ja johtajakahvit: Osaamisen johtamista Länsi- ja Sisä-Suomen kirjastoissa
To 23.5.2024
Klo 12.30 – 15.00
Teams

Pääset ilmoittautumaan tilaisuuteen ennakkoon ohesta 15.5. mennessä, jotta saamme etukäteen tiedon osallistumisestasi. Voit myös liittyä langoille ilman ennakkoilmoittautumista kalenterikutsuna lähetetyn kokouslinkin kautta.

Itä-Suomen yliopiston podcast-sarjaan johtamisen teemoista pääset tutustumaan ohesta.

Ohjelma

Klo 12.30 – 13.00 Tervetuloa, iltapäivän ohjelma ja esittäytymiskierros
Klo 13.00 – 13.45 Muutosjoustavuutta johtamiseen / Arttu Puhakka, kouluttaja (Itä-Suomen yliopisto)
Klo 13.45 – 14.00 Tauko
Klo 14.00 – 14.45 Muutosjoustavuutta johtamiseen jatkuu / Arttu Puhakka, kouluttaja (Itä-Suomen yliopisto)
Klo 14.45 – 15.00 Vapaamuotoista keskustelua ajankohtaisista johtajateemoista

Tilaisuuden järjestävät yhteistyössä Länsi- ja Sisä-Suomen aluehallintovirasto, Vaasan kaupunginkirjasto ja Tampereen kaupunginkirjasto. Tampereen kaupunginkirjastolla on alueellinen kehittämistehtävä Pirkanmaan ja Keski-Suomen alueella. Kuvat ja tunnelmat somessa, käytä tunnistetta: #akepike ja #akepampas

Kysy lisää

Koordinaattori Juliaana Grahn
040 800 7828
juliaana.grahn(a)tampere.fi

Yksikön päällikkö, kirjastotoimen ylitarkastaja Mika Mustikkamäki
0295 018 843
mika.mustikkamaki(a)avi.fi

Voit kuunnella podcastin täältä https://open.spotify.com/show/6uA8MjJloMa8UzP42begbZ

pod E Bib-WF

Bandinspelningens längd: 41 min

Anteckningar i transkriberingen

Presentatör:                                Presentatör

Talare:                       Paula

                                                 Emilia

                                                 Anna

or-                                             ordet blir avbrutet

(ord)                                          en osäker samtalsperiod eller en talare vars identifiering är

osäker

(-)                                             ett ord som inte kunde urskiljas

(–)                                            flera ord som inte kunde urskiljas

[10 s paus]                                 en paus i tal på minst 10 sekunder

, . ? :                                          skiljetecken enligt skrivregler eller en paus i tal på under

10 sekunder


[Musik 00:00:00 – 00:00:16]

Presentatör: Välkommen till den (flytande) [00:17] podden.

Paula: Vi har träffats här nu, vi är tre personer som ska diskutera kommunens gemensamma E-bibliotek i dag och jag heter Paula Roselius och jobbar på Kyrkslätts bibliotek och är med i den här svenska urvalsgruppen.

Emilia: Jag heter Emilia (Lall) [00:39] och jag jobbar på (-) bibliotek och jag är också med i svenska urvalsgruppen.

Anna: Och jag heter Anna Tuomikoski, jag jobbar här i nationalbibliotekets E-bibliotek som informationsspecialist.

Paula: Vill du, Anna, berätta om vad E-Bibliotek i praktiken går ut på?

Anna: Ja, jag kan ju försöka att – Så E-biblioteket är en tjänst som de formuleras i samarbete mellan nationalbiblioteket och kommunerna, eller kommunernas allmänna biblioteken, och det här för att erbjuda digitalt material för kommuninvånarna

Anna: Och det ska bli E-böcker och ljudböcker på finska och svenska och, också på engelska och inhemska digitala tidskrifter. I början använder man de här tjänsten E-biblioteks mobilapp och vi öppnar inom en månad. Alltså 23 april. Jag tror att det är det här, om man säger det helt kort men vad betyder det för er  Paula det vill jag –

Paula: Nå, jag vet att i alla fall här i Kyrkslätt så är vi är glada över att det ska bli en sån här enhetlig, ett enhetligt e-bibliotek för hela landet eftersom det betyder att man behöver inte själv, liksom, köpa, hela den här uppköpet och förhandla priser och så vidare utan det här sköts centralt, vilket betyder att man kommer liksom lättare undan på ett sätt och sedan förstås det också att att det blir en sådan här jämlikhetsfråga att oberoende av kommunens ekonomi så har invånarna samma E-samling till sitt förfogande.

Paula: Och så här personligen tänker jag att, jag till exempel själv är jag väldigt nyfiken på vilka engelska böcker som kommer för vi har inte haft det exempel i Kyrkslätt overdrive, så att vi har inte haft nästan något engelskt material alls så det ser jag själv fram emot, helt som biblioteksanvändare.

Anna: Vad tycker du Emilia?

Emilia: Jo, också det att E-tidningar kommer, att man med en och samma inloggning då kan komma åt både e-böcker och ljudböcker, och e-tidningar. Så det är nog en positiv förändring.

Anna: Vad betyder det här E-biblioteksappen? Vad tycker ni? Alltså att allt material ska bli på det här samma. Samma App. Är det viktigt här eller?

Emilia: Det ska bli intressant att se själva den där appen när man inte alls, alls vet hur den kommer att se ut eller fungera ännu, men att det är klart att den, det är alltid en fördel om man får allting, allting från samma ställe och genom att öppna ett program bara.

Paula: Ja, jag tänker själv också att det på något sätt så som världen funkar nu särskilt med yngre användare, så det att man har en app. Allt är så där enkelt. Så det där, jag tänker att det är nog positivt. Ju enklare att använda så desto bättre. Sedan tänkte jag först – Säg.

Anna: Ja, okej, jag bara tänkte på att om man tänker på biblioteksanvändare det är ganska, kanske ganska viktigt, därför att det har varit ganska svårt att, att, att hitta allt material därför att tidningar har varit på en tjänst och, och, E-böcker, inhemska E-böcker på en annan så det var en av de orsaker för vilka vi börjar att bygga den här tjänsten.

Paula: Ja, förstås, biblio-användarna dem är vana vid appen. Liksom att ha en app att använda. Och sedan när jag tänker liksom så här på biblioteksanvändarna, och vad som kommer att ändras, så det som nu kommer att bli en ännu en annorlunda grej för just biblio-användarna, så det är ju det att nu, i den här gemensamma, i det gemensamma E-biblioteket har vi sådana licensmodeller, det vill säga det finns inte hur många licenser som helst att använda samtidigt utan de här köps in och då kan det bli så att du måste reservera en bok, att den inte finns tillgänglig just då när du vill ha den. Att det här tänker jag, också att det finns restriktioner, på lånen. Hittills har det ju varit så att alla har bestämt lite själv, biblioteken, att hur många böcker får man ha per vecka eller per månad. Men att nu blir det då så att det blir max fem lån på en gång och max fem reservationer.

Och sedan en två veckors lånetid på det där materialet, men att det här är nu vad vi startar med och så får vi se i framtiden, hur det fungerar och vad det kommer jag för feedback till exempel.

Anna: Ja, det är en ganska stor ändring för svenskspråkiga biblioteksanvändare därför att de är vana vid den här modellen, det här accessmodellen. Alltså att du har en samling och du får alltid någonting. Du måste inte stå på kö och så, så vidare, men det är jättesvårt att när man har hela landet här, att betjäna så det är jättesvårt att ha den här access modellen därför att det som händer är att alla bibliotekspengar går till bara några artiklar eller, men man måste alltid ha någon slags restriktion där. Alltså det är, det, det egentligen, det är pengar eller, eller så att det blir en, en, en, en viss nummer av kopior som du kan låna. Men jag förstår att det är ganska stor ändring.

Paula: Sen är det förstås det att att sen beror den fortsatta E-boksamlingen till exempel då på svenska också på det att hur många svenska användare som hittar den här och vad användningsgraden blir. Att ju fler som använder det desto, liksom, större del av budgeten kan de få. Att just nu är det sju procent som det är i år och också nästa år. Men att Anna du sa att nu har ganska många bibliotek, komma att komma med nu, redan i april var det 85 procent som det var, av kommunerna som är med.

Anna: Ja, eller 85 procent av Finlands invånare, alltså vi beräknar de här invånare alltid därför att det här priset är per invånare också så det är det viktigaste numret. Och det är 85 procent när vi börjar och vi är hemskt glada över det här. Alltså att vi tycker att vi ska ha en bra start med det här och förstås hoppas vi att det blir mest av de svenskspråkiga kommunerna också. Det är just som du sa att ju mer att det finns svenskspråkiga användare desto bättre är situationen för dem också.

Anna: Vad tycker ni, vad tycker ni alltså om ni måste försöka att förklara för något att varför skulle ditt bibliotek följa med, kan ni säga någonting eller hur tänker ni att ni skulle förklara?

Emilia: Jag har lite svårt att svara på det för jag har inte riktigt, på det sättet, jobbar med sånt att jag liksom kan föra fram och påverka på något så att om du kanske, Anna vill ha något bra förslag eller orsaker där.

Anna: Nå, jag tycker ju att, att, att det blir lättare just som Paula sa att vi tar hand om det här anskaffningar som är ganska ganska tunga att, att, att göra. Behöver mycket tid och så vidare också tycker vi att den här appen, att allt det här teknologi är våra teknologi, alltså vad vi har byggt det här e-biblioteksapp och det är ganska viktigt också att – Och det är jättedyrt att göra, göra någonting sådant, och det är någonting som en kommun kan inte ensam göra men förstås förstår jag att att om ni måste tänka på det här, det här samlingar, alltså att svenskspråkig samlingen bara 20 procent, det är det av de här total samling så är det ganska kanske ganska svårt att säga.

Anna: Men vi vet ju också att att när man tittar på det har bibliotekssamlingar, det finns nånting sånt 90 procent av den här samlingen har blivit lånats. 10 eller mera gånger per år, så det är kanske så att att även om man har en stor samling, man använder bara en liten del av den. Så det kan vara ganska bra, situationen kan vara ganska bra i alla fall även om den här modellen ändras.

Paula: Ja, det här betyder nog också det att vi har verkligen sådär ett jobb nu att försöka hitta de böcker som människor vill läsa, alltså jag tänker just nu till exempel i den svenska gruppen där vi har en ganska liten budget, och det har vi diskuterar nog just de riktlinjerna för vad vi prioriterar och det som jag tänker själv att är ett plus nu med den här, också för de svenskspråkiga, är det att vi får det finlandssvenska materialet och liksom de finlandssvenska förlagen är med på det här.

Paula: Att det är ju nog en jätte liksom viktig sak för i biblio fanns det ännu inte någon – Jättefå finlandssvenska författare, kanske sådana som kommer ut just på svenska förlag. Så att det tänker jag att det är ett stort plus men att sen förstås det att när man tänker sedan att vi har den finlandssvenska utgivningen, sen har vi den svenska bokmarknaden som är enorm. Och sedan har vi ännu all översatt litteratur till svenska. Så det där – Och sedan alla barn och vuxna, fakta och fiktion, så att det är nog, det bara liksom myllrar i skallen när man försöker tänka så där att, hur man ska liksom just få en bra samling, men så att den liksom är mångsidig och betjänar liksom många olika användare inte bara en viss prototyp av biblioteksanvändare.

[Musik 14:01 – 14:26]

Emilia: Jo, det är nog absolut så att det är många, många användningsområden som ska täckas med en ganska liten budget för den svenska litteraturen.

Anna: Ja, men, och vi har den här samlingsgrupp som har skrivit nu samlingspolicy för E-biblioteket och det är kanske ganska viktigt att att säga ut det här att det har skrivit att det är en användssamling eller hur säger man på svenska? att (-) [15:02] Att vi, alltså att vi försöker att bygga någonting som är mycket används och vi även, vi även satt en, hur säger man (-) [15:20]

Paula: En målsättning.

Anna: En målsättning att det ska bli 65 procent, ska bli använt hela tiden av den här samlingen.

Emilia: Att det alltid ska vara utlånat 65 procent.

Anna: Just. Alltså att det är kanske en liten annorlunda samling än den de har i bibliotek, i fysiska biblioteken så jag tycker att det är ganska viktigt att, också att komma ihåg att  målsättningen är lite annorlunda

Paula: Absolut och sedan är det ju också det att vi får se också vad som finns att köpa in och det vet vi ju inte heller att det beror ju sedan på förhandlingar. 

Anna: Och det är ganska konstigt nog just nu, alltså att vi vet ju att de här streamingtjänsterna är jättepopulära och vi vet att förlagen är lite – de vill att vi inte, inte, på det här efterfrågan. Den här efterfrågan på de här streaminservice. Har, och sen har vi författare som som får nu ersättning för E-böckers lån. Och de har blivit ganska intresserade av bibliotekstjänsten också och vi ska se hur det utvecklas nu alltså det har blivit ganska, det har varit ganska svårt med inhemsk material, men jag tror att kanske det ändrar den på något sätt och jag hoppas att vi – Därför att vi tycker att vi kan ha en sådan modell som är bra för alla som är i det här, alltså för biblioteken för förlagen och för författare, och översättare också.

Paula: Sedan tänker jag också, att en sådan där som jag tänker att är en positiv sak är just det här att när det sköts centraliserat att det är ju inte bara liksom tekniken och urvalet och så här, men jag tänker också på den här marknadsföringen av ett biblioteket som nog tar upp tid liksom i alla bibliotek. Du ska plocka fram nya böcker och sätta fram de och så vidare, så jag tänker också att här finns också en sådan här marknadsföringsgrupp och människor som jobbar sedan centrerat med det här att på det sättet blir det en enkelt sedan att bara lägga ut informationen på appen och allt det här sköts centralt att det behöver inte alla bibliotek sätta tid på sen.

Anna: Men hur har det blivit? Alltså har det blivit svårt att göra det här marknadsföring för de här digitala tjänsten i era bibliotek?

Paula: Det kanske inte har varit svårt men det gäller att komma ihåg att någon måste alltid, en gång i månaden gå in och titta att vad finns här nu fast på biblio? Vad ska vi lyfta fram för nyheter? Liksom sånt, att ändå ett visst arbete som man måste komma ihåg att göra, fast det inte nu är på det sättet. Säkert något supersvårt men jag tänker så lätt att komma ihåg att det inte blir samma böcker liggande på första sidan i tre månader. Utan man får välja sin tid hela tiden och kolla vad är populärt? Vad sätter jag fram?

Emilia: Ja vi har gjort det, det biblioteksnätverk som jag jobbar inom så har vi en arbetsgrupp så att man har alltid en ansvarsmånad där man ser till att lyfta upp nya E-böcker just i biblio och att den där topplistorna. Men annars har man nog inte behövt marknadsföra själva tjänsten så mycket här, utan folk har nog hitta det och tagit sig till och lånat flitigt E-böcker och ljudböcker.

Paula: Och det kan förstås hända att nu när Kyrkslätt inte hör någon (-) [19:49],  när vi står som ett eget bibliotek så, så på det sättet liksom gör vi allt jobb själva här, för allt att det finns inte liksom några arbetsgrupper, det finns ingen fördelning. Så på det sättet tänkte jag ur vårt biblioteks synvinkel så kommer här att liksom en hel del jobb som vi måste göra här helt på egen hand kommer nu att göras för oss. Att de tänker jag liksom att det är nog, det är nog en orsak säkert till att till exempel anskaffningsavdelningen är jättenöjda med att det blir ett nationellt bibliotek.

Anna: Tror ni att barn och ungdomar ska också hitta det här?

Paula: Det beror nog jättemycket på nu vad vi får för böcker. Och sedan tänker jag också för barn och unga, särskilt, så är det här att köa till en bok någonting som de inte riktigt har inte ens i det fysiska biblioteket. Att om du har ett bokpratar du inte sen har flera exemplar och så försöker du att nå att jag sätter dig i kö är de ganska ointresserade, att de vill hade genast, de som de ska läsa så det här blir nu en intressant fråga att följa med. Sedan om din upplevelse blir så där att du går in och och så är det, så är det alltid utlånat det du vill ha, att lär du dig att köa, orkar du med det? Eller är det sådär att äsch då får det vara, att då läser jag inte nu. 

Anna: Eller lär du, lär du dig att plocka någonting annat?

Paula: Det är ofta det som det sedan blir till att man sedan liksom får ta till andra böcker, ja.

Anna: Jag tycker att det, i det här, har den svenska gruppen också en roll därför att de kan också försöka att välja några titlar så att det blir så många titlar, eller kopior av en titel så att en hel klass kan läsa.

Emilia: Ja, för ibland vill de ju ha något projekt i skolan eller sådär eller vill läsa en speciell bok eller en speciell författare som alla läsare. Så absolut ska det vara bra att få någon sorts motsvarande klassuppsättning. Till biblioteket också.

Paula: Och där blir kanske utmaningen det där att fundera just på de där åldersgrupperna, att liksom hur många klassuppsättningar har vi råd att ta och sedan liksom vilka åldrar, vilka genrer, vilka slags böcker. Att jag tänker liksom själv såhär att det är alltid svårt på något sätt att sätta sig in i vad folk vill ha.  Att det kan vara väldigt stor skillnad på olika lärare, vad de upplever är en bra klassbok. Vad någon annan använder så kanske någon annan känner att jag tycker inte alls, den vill jag inte alls läsa med min klass, det är nog liksom. Det är nog bara att försöka göra sitt bästa men sedan får man se att hur den där samlingen sedan används.

Anna: Ja, men jag tror att det finns ganska många, många saker som vi måste bara se och sen, vi måste vara också färdiga att ändra dig här, hur vi jobbar med det här. Alltså, vi vet ju ingen vad som ska hända när vi öppnar det här för hela landet. Och vi måste ha en sådan bättre (-) [23:32] här att vi försöker någonting och om det funkar inte då ska vi göra någonting annat. Så det går till det här lånetider också, alltså att nu har vi bestämt att det är två veckor, men om ni får se att det är det räcker inte för barn eller ungdomar så vi kan byta det så det kan bli fyra veckor. Alltså att det är ett projekt som utvecklas hela tiden. Det är inte någonting som är färdigt i april och som så börjar vi utan att ändrar ingenting efter det.

Paula: Ja, jag tänker själv när jag jobbade mycket med ungdomar, både högstadiet och gymnasiet, att just när jag vet att engelska böcker är så superpop bland de, att det som de läser på fritiden är nästan enbart på engelska. Så väntar jag verkligen vad det blir för engelska ljudböcker och jag hoppas att man skulle få in sådana här tiktok sensationer som alla sedan vill läsa samtidigt. Det är ju jätte sådär, på något sätt trendmedvetet, det här läsandet

Anna: Och sedan skulle det också vara viktigt att någon läsa på svenska. Alltså det måste balansera med det här att erbjuda engelska jo, men också får de använda svensk och finsk material men ja. Men med engelska det lite lättare därför att de här erbjudandet är så hemskt där, alltså att det är lättare att få böcker i biblioteket. Men det är alltid med böcker det blir lite, du vet ju inte alltid vad som ska bli populärt. Det kan vara några böcker som alla tänker att någon ska läsa det här och det blir hemskt populärt. Lite överraskande.

Emilia: Jo, så därför har jag förstått det som att vi också har möjlighet att köpa till fler licenser ifall något, vi har köpt in någon ljudbok och den visar sig bli väldigt populärt så kan man köpa till fler licenser och göra den till tillgänglig för fler.

Paula: Ja, och just de riktlinjerna för samlingen så, om jag kommer rätt ihåg, så skrev vi in också det att det gäller att följa med hemskt mycket, sin tid. Och också liksom just exempel när jag tänker på den finlandssvenska verkligheten så påverkas det mycket liksom det vad folk vill läsa, att vad de finlandssvenska tidningarna lyfta fram. Och sen hän som vinna pris såklart och så vidare. Att sedan kunna reagera på det där. Att någonting sedan, om man till exempel tidigare tänkt att nå den här kanske vi inte köper in, att den är kanske inte nu så intressant sedan plötsligt blir den framlyfta och så här, att sedan kunna ganska snabbt ta in sådant material.

Anna: Och där har den här, den där svenska grupp, svenska urvalsgruppen en viktig roll att de ska dela budgeten så att det blir lite pengar kvar för de här överraskningar, alltså att någon bok blir hemskt popular och alla talar om den så liksom så de inte har använt alla pengar. Att man kan reagera när –

Emilia: Ja, det ska bli spännande att se sen när vi flyttar in i den E-butiken och få börja botanisera urvalen där.

Paula: Ja, och leka med excel och tabeller.

Anna: Ja, tror ni att om det finns några svenskspråkiga kommuner som kommer inte in i, eller i det här E-bibliotekstjänsten, tror ni att det blir svårt att förklara till invånare i här kommuner varför de har inte den här tjänsten? Om någon, om ni i Kyrkslätt inte kom med att Esbo är med då, varför kan jag inte använda om min syster i Esbo kan?

Paula: Ja alltså, åtminstone här, men vi kommer nog med det har varit klart från första början, men absolut skulle det vara svårt för att vi har jättemycket användare också från Esbo och så vidare. Och vi kände att vi inte har samma bibliotekskort som man har i Esbo väcka förundran men det där och jag tänker ändå att i Kyrkslätt så är majoritet finskspråkiga och jag tänkte nog att det här är nog en stor förbättring för den finskspråkiga E-boksläsaren och ljudbokslyssnare. Så absolut skulle, det skulle vara liksom väldigt svårt att förklara att varför vi inte skulle ha gått med i det här.

Paula: Men att sen förstås liksom just att – Sen tänkte jag att situationen är säkert en annan i de, på de ställen där den svenskspråkiga befolkningen är till exempel i majoritet eller, fast nästan hälften är något sånt här att då – Att det är liksom en liten annan situation när du tittar på det ur en finskspråkig synvinkel och en svenskspråkig synvinkel för den där ursprungssituationen har varit så annorlunda mellan ellips och biblio.

Emilia: Jo om man tänker här i min egen kommun är det väl kanske 70 procent svenskspråkiga, nu vågar jag inte riktigt lova att den siffran stämmer, men att här är det största delen av våra låntagare har varit vana med biblio. Just att för att de finskspråkiga har det varit där då ett lite mindre utbud.

Anna: Och det är ganska svårt kanske för några användare att de har blivit vana med att du kan också skaffa ett bibliotekskort från en annan kommun och så kan du använda den med andra kommuners tjänster, men med vårt system du kan inte köra det.

Paula: Ja, det är sant. Det är en ändring, ja.

Anna: Ja, så det kanske blir lite svårt att förklara för alla att det här fungerar inte med bibliotekskort.

Paula: Och sedan har vi till exempel anställda här i Kyrkslätt som inte hemma från Kyrkslätt som kommer från kommuner som inte går med i det här. Och de kommer då inte åt den här tjänsten som vi har. För att de bor i en annan kommun så att visst, det är lite annorlunda nu när det på det sättet  bundet till vart du bor och vad den kommunen har gått med på.

[Musik 30:55 – 31:21]

Anna: Men vi ska se hur det är att det ska utveckla i följande år att jag vet att i de också i Sverige är hemskt intresserade av att kunna ha en nationaltjänst av det här. Jag ska gå till Sveriges bibliotekdagar i maj och alltså bara för att tala om vår situation och hur har vi byggt det här och om vi bygger en nationaltjänst på Sverige så kanske blir det annorlunda med de här licensmodeller där också.

Paula: Och det måste sägas att kanske liksom en nackdel som jag har sett med biblio och som jag hoppas att man kommer nu ifrån så är det att den har varit jättedålig ämnes, liksom ämnesordern fattas, åldersgrupperna är fel på böcker. Den är nästan omöjlig att söka från med något annat än bokens namn

Anna: Okej, alltså det här –

Paula: Att du söker med klassiker och det kommer allt möjligt som inte är klassiker och så kommer det några klassiker och så söker du ungdomsböcker så får du börja läsa böcker för sextionioåringar och så vidare. Så det här har jag liksom stört mig själv på för att just när jag försöker, när jag jobbar med de här ungdomarna och försöka lära dem hur de kan använda biblio så har jag helt enkelt resignerat och sagt att det enda sättet är nu att ni söker någon annanstans böcker. Vet du att vad skulle jag kunna läsa och så söker ni på bokens namn på biblio, de där kategorierna funkar inte. Så det tycker jag när vi får starta från rent botten här så liksom kan man bygga upp ett bra bibliotek på det sättet att det stämmer med hur böckerna kategoriseras och hur de beskrivs.

Anna: Och vad som är bra med den här tjänsten det är också, jag tycker att, att vi har alla de här bibliotekspersonalerna som kan göra de här listor och rekommendera böcker och så vidare. Jämfört med det här är streamingservice som använder algoritmer och det är så annorlunda när du har en riktig människa som jobbar i bibliotek som inte har några kommersiella intressen och de rekommenderar böcker så blir det helt annorlunda för användare också. Alltså det är en bra sak med det biblioteket, tycker jag. Och det är också någonting som gör vårt bibliotek helt annorlunda än de här streamingtjänst.

Anna: Och hur blir det, hur tror du att det ska bli Emilia om vi fortsätter med biblio? Ska allt vara som nu eller ska det i alla fall hända någonting eller hur funkar det med resten av landet med biblioteket?

Emilia: Ja, det är ju en sak som man lite måste kanske vänta och se då och det sätter ju allt en möjlighet att gå med i biblioteket senare. Alltså att man inte gör det nu. Så det här kanske mest var det att det har funnits en önskan att lite få se var det för någonting innan man går med, att det känns som så, så osäkert att man vet vad man har med biblio och vad man kan erbjuda sina kunder men att i nuläget så vet man inte riktigt hur utbudet blir i det nya E-biblioteket. Så det kanske är det som har varit en sådan sak som många bibliotek häromkring har funderat på.

Anna: Har ni funderat på, alltså vad betyder det alltså i praktik för er om ni ska inte bli, alltså, hur gör ni de här anskaffningar och vad gör ni med statistiker och så vidare?

Emilia: Nå, i biblio har vi en sån här anskaffning att dit kommer ju in automatiskt böcker. Vi har en viss prisgräns på vad en bok får kosta per lån, men att allt som går under den så kommer ju in dit så att på det sättet sätter vi ingen ingen tid på anskaffning av E-böcker i nuläget.

Anna:Och ni måste inte (-) [36:18] det här också.

Emilia: Det kan jag inte svara på hur långt avtal vi har eller vad det – Det känner jag inte till.

Anna: Därför att jag tror att det här är ganska viktigt för många bibliotek att de behöver inte göra det ensam och vad gör ni med det här med statistik alltså?

Emilia: Nå, det är väl som man har gjort hittills att man tar ut den, tar ut statistik för biblios och de här andra leverantörernas sidor. Att det är E-biblioteket då ska man få statistiken serverad. Det här att fortsätter man till exempel med biblio så då kan man ta fram den själv. Inför varje år.

Anna: Alltså ni måste sköta om det här statistiken som går till sådana stopper?

Emilia: Det känner jag inte till hur det fungerar, det är inte mina – 

Anna: Det blir så, alltså det är ingen annan som ska göra det för er och det är hemskt.

Emilia: Nej, som sagt det är jag inte så insatt i så det kan jag inte svara på det.

Anna: Men det är hemskt viktigt att man sköter om det här för att det är så som få författare och översättare får pengar. Men det är ju, vi tycker här i biblioteket att det är hemskt okej att titta lite hur det är, hur fungerar det här och man kan också komma senare. Alltså att det finns inga gränser att du måste besluta nu eller att man kan också komma in senare när det känns att ni har informationen som ni behöver.

Paula: Alltså jag tror att det kanske det viktigaste är att det blir inga lätta svar. Det är bara svåra frågor vi har här och att varje kommun måste göra sitt eget beslut och – Det finns alltid nackdelar och fördelar.

Anna: Ja, Och sen kanske just det där att det här är en process. Att liksom det blir inte färdigt utan att det hela tiden lever och förändras.

Paula: Ja, också också att det här är en teknisk sida, alltså den här appen. vi börjar med någonting och vi brukar säga att om vi försöker att göra det färdigt innan vi börjar, det är idag gör vi en (-) [39:31] att det är bättre att börja med någonting och så får vi feedback från er och från biblioteksanvändare och så vidare och så vi kan utveckla den och så att det funkar bättre för alla som använder det.

Presentatör: Tack Emilia, Tack Anna och tack Paula och tack för att du lyssnade. Hej då. 

Vuosi on mennyt hurjaa vauhtia ja sen aikana on tuotettu uutta lainattavaa aineistoa, on koettu uusia kohtaamisia kirjastolaisten kanssa, sekä tehty paljon muutoksia myös AKEpampas -tiimimme toiminnassa. Uusin lainattava laatikkomme on Pelilaatikko, Pelilaatikosta voit löytää lapsille ja nuorille suunnattuja erilaisia ryhmä- ja lautapelejä, ipadin, kuulokkeet sekä VR –lasit. Pelilaatikon laina-aika on kuukausi. Paljon käytetty ja rakastettu Taikalattia jää viimein eläkkeelle vuoden lopussa, vielä on mahdollista varata sitä syyskuusta vuoden loppuun. Kevät jatkuu kirjastokierroksilla, toukokuun kirjastokierroskohteinamme ovat: Alajärvi, Alavus, Kuortane, Lapua ja Teuva.

Ennakoiva henkilöturvallisuus ja uhkaavien tilanteiden hallinta –koulutus järjestetään torstaina 30.5.2024 klo 8.30-16.00 Lapualla Kulttuurikeskus Vanhassa Paukussa. Kouluttajana on Tero Ålander Mielenrauha Oy:sta. Koulutus on Trafin hyväksymä ja siitä saa ammattipätevyystodistuksen, joka on voimassa viisi vuotta. Todistuksen maksaa jokainen kirjasto erikseen. Ilmoittautuminen 22.5.2024 mennessä täältä.

Digiryhmän kevään viimeinen kokoontuminen on 31.5. Henri Vuorenmaa ja Virpi Kortesniemi esittelevät Seinäjoen kirjastojen digitukitoimintaa.

Osallistuimme VAKE:n ja AKE -koordinaattorien yhteisille kehittämispäiville Rovaniemellä 18-19.4. Päivien aikana tutustuimme toisiimme ja toimintatapoihimme syvällisemmin. Kuulimme myös tulevaisuuden ennakoinnista Oona Tikanojan kertomana. Mikäli osallistut Kuopion kirjastopäiville, tule moikkaamaan meitä 4-5.6 AKE:jen yhteiselle esittelypisteelle! Vuoden 2024 opintoretki tehdään nuoriso -teeman mukaisesti Jyväskylän Hip Hop -kirjastoon 5.9. Teemme matkan yhden päivän aikana, bussi lähtee Kokkolasta, poimii matkaan kulkijoita Vaasan ja Seinäjoen kautta. Ilmoittautuminen on nyt avoinna täällä ja otamme ilmoittautumisia vastaan kesäkuun loppuun saakka. Käy kuuntelemassa viimeisimmät Podcast -jaksomme täältä

AKEpampas toivottaa kaikille oikein hyvää kesää ja mikäli kesällä on rauhallista aikaa kirjastoissa, voit käydä läpi Libopin kursseja tai kuunnella Podcastiamme!

Tämän vuoden toinen nuorten kohtaamiseen valmentava koulutus lähtee käyntiin maaliskuussa. ART-menetelmään perustuvat koulutukset nuorten ja lasten kohtaamisesta toteutetaan verkossa suomenkielisellä ja ruotsinkielisellä ryhmällä.

Osaamisen johtamisen viimeinen koulutuskerta toteutettiin AVI:n kanssa yhteistyössä helmikuussa. Oli mukavaa, että alueen johtajia oli aktiivisesti mukana, sekä koulutus koettiin tarpeelliseksi. Johtajapäivien innoittamat Johtajien aamukahvit saavat alkunsa maaliskuussa ja ensimmäisessä tapaamisessa vierailevana puhujana on Erten Mervi Heikkilä, joka kertoo Erten toteuttamasta oppaasta nuorten kohtaamiseen -heille, jotka eivät nuorten parissa aktiivisesti työskentele.

Musatiimissä oli helmikuussa vieraana aivotutkija professori Seppo Soinila, joka opasti ymmärrykseen musiikin vaikutuksesta ihmisaivoihin.

Seniliinien vieraana maaliskuun tapaamisessa kuullaan Tervon kunnankirjaston kirjastonhoitajan Henna Ruuskasen työpäivistä seniorien säännöllisten digiopastusten parissa. Seniorpampasten maaliskuisessa tapaamisessa vierailee Tiina Kallio Sallan kirjastosta, kertomassa heidän seniorityöstään Lapin alueella.

Digiryhmä fokusoi suunnitelmaa kuluvalle vuodelle ja pohtii yhdessä mahdollisia vieraita, joilta saada hyviä käytännönläheisiä vinkkejä digihaasteiden selättämiseen.

Virkailijavaihdoissa voi oppia jotain uutta tai tuoda omaa osaamistaan toiseen kirjastoon, vaihdot ovat jälleen aktivoituneet koronan jälkeen ja ensimmäinen vaihto toteutettiin helmikuussa Seinäjoelta Kokkolaan.

AKE-alueiden, VAKE:n ja Erten helmikuisesta tapaamisesta jäi päällimmäisenä mieleen Kuopion AKE:n Nepsy-loota. Nepsy -lootasta voi löytää erilaisia keskittymistä sekä ajanhallintaa tukevia apuvälineitä ja se on tarkoitettu kirjastojen henkilökunnan tutustumiseen aiheeseen. Nepsy -aihe näkyy myös Kuopion alueella kirjaston Nepsy -nurkkauksessa. Lisää tietoa aiheesta löydät täältä .

Lastenkirjastotyön päivää vietetään jälleen keväällä. Tule mukaan Pietarsaareen 12.4! Päivä toteutetaan alueen toiveen mukaisesti kaksikielisenä ja päivän teemana on monikielisyys. Uusimmat Podcast -jaksot voit käydä kuuntelemassa täältä .

Vuoden ensimmäinen koulutus käsitteli aihetta Nuorten kohtaaminen ja ongelmatilanteet. Koulutus oli tilattu Mielenrauhaa -palvelusta ja koulutuksen piti erityisluokanopettaja Mika Vesala. Osallistujia saapui runsaasti ja koulutuksen aikana ehdittiin käsitellä aihetta laajasti sekä monipuolisesti.

Senioriryhmien Digi-teeman käynnisti Seniliinien ryhmässä Helsinkimission Koti- ja etätukihanketta tekevät Nina Saarinen ja Sirpa Hirvonen, Senior Pampaksissa Cecilia Parkert esitteli ruotsalaista DigiSen -projektia. Musatiimi toivoi vuodelle 2024 esiintyjää kiertueelle eri alueiden kirjastoille. Koska vuoden teemana on digitalisaatio musiikissa, pyritään esiintyjäksi saamaan konemusiikkia tuottava esiintyjä. Tammikuun tapaamisessa musatiimi sai kuulla Oulunkylän kirjaston kirjastovirkailija Niko Jylhältä kokemuksia sekä neuvoja Biisipajan järjestämiseen eskari-ikäisille.

Esihenkilöpäivästä alkanut johtajille suunnattu Osaamisen johtamisen – koulutuksen viimeinen koulutuspäivä järjestetään 13.2. Mikäli aihe kiinnostaa, mutta et ehtinyt kahteen ensimmäiseen osaan voit osallistua viimeiseen, koska ne ovat omalla tavallaan irrallisia koulutuspäiviä.

Tammikuussa julkaistiin podcast -jakso Tapahtumatuotannosta kirjastoissa, jossa annetaan vinkkejä ja helmikuun jaksossa Sini Helminen ja Minna Mohr puhuvat lukemisen edistämisestä nuorille sekä monikielisille. Voit kuunnella podcastit täältä .

Aloitamme tänä vuonna tarkemman tilastoinnin toiminnastamme, joten siirrymme Forms -pohjaan kouluttautumisiin ja tapahtumiin ilmoittautumisissa, sekä palautelomakkeissa. Forms soveltuu joustavasti näihin kaikkiin toimintamuotoihin, jolloin meidän ei tarvitse hajottaa lomakkeita usealle eri palvelualustalle ja saamme selkeän tilastointimateriaalin Forms -sovelluksen kautta.

Verkkosivuillamme toimii sähköinen varauskalenteri lainattavaa aineistoa varten alkuvuodesta lähtien. Tämä helpottaa alueen kirjastojen varauksien tekemistä itsenäisesti ja kalenteri toimii reaaliajassa.

AKEpampaksen logon tunnistat jatkossa tästä